Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad har vi för ansvar för finnskogen?

Det är stora saker på gång i Hälsingland och Ovanåkers kommun. Jättestora saker.

Annons

Googlar man på Bergvik Skog, finner man att de förra året gick någonstans mellan 100 och 200 miljoner kronor i vinst på vindkraft. Det är stort. Föreslaget vindkraftsområde i Ovanåkers finnskog är också stort. Jättestort. Lite finnskogsspillror blir kvar bara. Varje enskilt vindkraftsverk är också stort. 220 meter. Jämför Kaknästornet i Stockholm på 155 meter respektive Stadshuset på 106 meter. 220 meter är högre än två stadshus stående på varandra. 140 vindkraftverk om vardera 220 meter blir mäktigt. Höjdmässigt blir Stockholm fjuttigt i sammanhanget. Vägnätet blir också stort. Upphackningen av landskapet blir stort. Förändringen i landskapet blir total. Därtill kommer kraftledningar, störningar i form av ljud, ljus nattetid och skuggor dagtid, påverkan på djur- och fågelliv samt negativa hälsoeffekter på människa.

Så finns värdena som också är stora men som inte syns eller kan räknas i kronor, TWh eller meter. Atmosfären i ett landskap. Känslan. Vildmarken. Djuren. Tystnaden. Det undangömda och bortglömda kulturarvet. Platsen där det vilda och fridfulla går hand i hand. Det storartade landskapet med vidderna och den lilla försynta bebyggelsen. Området som lyckats behålla sin integritet, trots det hänsynslösa skogsbruk som sargat landskapet under årens lopp. Finnskogen. Skogen som samtidigt är en bygd, där faktiskt människor bor – mitt bland alla djuren, mitt i det vilda och ensliga. Vad vore Hälsingland utan finnskogen?

När skogen köptes upp av skogsbolagen för några generationer sedan, visste man inte bättre. Man var helt utlämnad och hade inte förmåga eller möjlighet att protestera. Bolagen utnyttjade folks ekonomiska svårigheter redan då. I dag sitter vi dock med den erfarenheten i bagaget, har en helt annan kunskap, andra möjligheter och lever i en annan värld, på en annan planet. Hundra år senare kan vi inte med berått mod åter sälja ut vår skog – och denna gång även vår natur, ett helt landskap och en bygd. Här och nu kan var och en av oss se till personliga och privata intressen och politiker kan peka på eventuella tillfälliga arbetstillfällen. Vindkraftsetablering i landskapet måste dock ses ur ett vidare perspektiv. Det är stort, jättestort, men det behöver egentligen inte vara så svårt.

Och, ja, vi har ett stort ansvar. Ett jättestort ansvar. Och vi kan, och har rätt – kanske rent av en skyldighet – att, säga nej. Det är kanske det största av alltihop.

Ovanåkers kommun och Hälsingland har många juveler i sin krona. Förringa inte finnskogen – det är landskapets oslipade diamant.

Elisabet Engström

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons