Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad händer med Hälsinglands museum?

Lördagen den 26 november besökte jag museet med en grupp invandrare. Mitt syfte var bland annat att visa och förklara lite av den kulturhistoriska bakgrunden för vår bygd.

Annons

Döm om min förvåning när jag fann ett i detta sammanhang nästan tomt museum. Till och med mina följeslagare var förbryllade till den grad att en av dem frågade var museet fanns.

Jag hade en liknande erfarenhet för knappt ett år sedan, men tänkte då att man var i färd med någon större omstrukturering. Nu var det ännu ödsligare!

Två trappor upp fanns visserligen rummet med allmogemålade föremål, men därutöver endast en utställning med moderna konsthantverksalster från Gävleborg – något som skulle ha kunnat exponeras var som helst. En trappa upp fann vi bara rummet med delar av väggmålningar. På bottenvåningen fanns visserligen Gulleson rikt presenterad med såväl bildspelsutrymmet som faktiska föremål, därutöver ytterligare en presentation av madonnakonst.

Trapphallar och väggar var tomma och ödsliga och information om de föremål som fanns var ytterst sparsam. Vad har hänt med allt material som tidigare funnits: fiskemiljön, dräkter, textilier, fornfynd, för att inte tala om John Stensamlingen? Hilding Mickelssons fotoskatt, som, förutom sitt värde som fotokonst, har ett stort dokumentariskt värde – var fanns den?

Vid invigningen av Hälsinglands museum 30 oktober 1937, stod ändamålet med museet mycket klart. Man skulle härbärgera de stora samlingar som Hälsinglands fornminnessällskap över tid skapat och för allmänheten presentera bygdens kulturhistoria från såväl vardag som fest. Gäller helt andra målsättningar i dag? Jag vet att det finns stora samlingar av föremål, konst, textil och annat, men de kan väl inte alltid bara lagras i källaren.

Visst måste man förnya ett museum, lägga till och ta bort, men man måste väl också ha ett kärninnehåll som svarar för kontinuitet och som tillräckligt allsidigt berättar vår historia. Det är också viktigt att ge visst utrymme för kulturhistoria som skapas nu, men där finns ju även till exempel 316 Kubik som ett alternativt utrymme för temporära utställningar.

Återskapa ett museum värt namnet!

Nils Larsson

Fegärde, Njutånger

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons