Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är en tradition, egentligen?

Under en tid har det flitigt diskuterats om religionsutövning och konfessionsfri undervisning kopplat till skolors traditioner. Skolverket hänvisar till grundskollagen och diskrimineringslagen i sitt tolkande och agerande.

Annons

Dessa två krav kan ses som tillräckliga för att skolor inte bör ha skolavslutningar i kyrkan, men här har Skolverket gått ut med att det ändå är försvarbart, på villkor att prästen inte framför det kristna budskapet till eleverna.

Det framgår tydligt att skolans användning av kyrkor till största delen handlar om lämplighet till följd av lokalbrist. Men hur lämpligt är det egentligen? Kyrkor är fulla av symbolik och berättelser som behöver förklaras för att skapa en förståelse kring hur kristendomens historia ter sig. Detta är någonting som elever bör få tillgång till vid ett tillfälle under sin skolgång och då som religionsundervisning i sällskap med både lärare och präst, inte i samband med avslutningar.

När det kommer till kyrkan som lokal så har Skolverket sagt sitt, även om beslutet kan tyckas efterlämna en viss ambiguitet då kyrkan är de kristnas heliga rum och en plats för kontemplation och eftertanke, samt prästens arbetsplats. Ska då de som arbetar i kyrkan tvingas avstå från att prata om sin tro, på sitt arbete, för att skolan väljer att nyttja kyrkan som lokal?

Att hävda att kyrkoavslutningar är en tradition håller inte längre i dagens sekulariserade Sverige. Vad är då egentligen en tradition och hur bör skolan förhålla sig? Får då skolor fira lucia, påsk och tända ljus utan att riskera konfessionsfriheten? Självklart! Det som är viktigt att komma ihåg är att ingen tradition är beständig och ingen tradition är någonsin fullödig.

I religionsvetenskapliga kretsar benämns detta som ackulturationsprocesser, det vill säga att traditioner formas och omformas kontinuerligt under årtusenden i förhållande till rådande samhällsmönster och värderingar. Folktron har här en mycket stor del i det som ofta betraktas som typiskt kristna traditioner i Sverige. Lucia är ett sådant exempel och dessutom ett bra sådant, där folktro och förkristen kult blandats samman med helgon, Lucifer och vintersolståndet.

Traditioner är alltså vad vi gör dem till och hur vi väljer att se hur och vad de förmedlar. Det viktiga är att eleverna tillåts ta del av traditionerna på ett lärorikt och informativt sätt, det vill säga med insikten om hur de skapas och att de kan symbolisera olika saker för olika människor beroende på den egna förförståelsen.

Traditioner innebär även en chans att samlas kring någonting som har en gemensam betydelse, för när traditioner inte längre känns meningsfulla och därmed inte fyller något syfte har de förlorat sitt värde.

Sandra Lantz, doktorand i religionshistoria

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons