Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två ideologier mot varandra

Är det inte dags att vi i stället ser missbrukaren som en människa som har rätt att bli fri från sitt missbruk i stället för att bli beroende av en ny drog?

Annons

Stämmer lagstiftningen överens med den nya inriktningen av narkotikapolitiken i Sverige?

Jag vill ge min drogpolitiska syn på ersättningsdrogerna subutex och metadon utifrån de artiklar som skrivits i ämnet den senaste tiden i Hälsinglands tidningar.

Först vill jag upplysa om att jag personligen inte är rabiat avvisande av substituten men jag är mycket oroad över den utveckling som sker i Hudiksvall och Söderhamn.

Vi har i socialnämnden sett att preparaten är inblandad i alltför många överdoser. Hur de kommer ut på gatan kan man väl spekulera i om det kommer illegalt eller från missbrukare som är inskrivna i programmen. Folkhälsoinstitutet har också i en ny rapport visat att dödligheten i metadon och subutex ökar dramatiskt.

Min största rädsla är att vi går från en framgångsrik restriktiv narkotikapolitik till en alltför knarkliberal syn på narkotikabekämpningen. Här ställs två ideologier mot varandra i hur narkotikabekämpningen ska ske. Det är de som förespråkar läkemedelsbaserad behandling eller en drogfri behandling. Sverige står i dag vid ett vägskäl när det gäller narkotikapolitiken. Antingen att behålla världens i särklass framgångsrikaste narkotikapolitik eller fortsätta in i en liberalisering av narkotikamissbruk. Är nästa steg att skriva ut legalt heroin som är danska idéer?

Personligen kan jag inte förstå att man inte tagit till sig de konsekvenser vad den medicinska substitutionsbehandlingen lett till i övriga Europa, det vill säga fler narkomaner som aldrig tar sig ur sitt missbruk.

Jag är både skeptisk och mycket kritiskt syn på den så kallade ”evidensbaserade forskningen” som Socialstyrelsen hänvisar till när man ser problemet med kopplingen mellan läkemedelsföretagens forskningsanslag och evidensbaserad forskning. Politiskt kan man inte bortse från de enorma inkomster läkemedelsindustrin dragit och drar in på de ofantliga mängder psykofarmaka och narkotikaklassade substitut som ibland alltför lättvindigt skrivs ut i Sverige. Ingen finansierar forskning som visar på att den bästa behandlingen är ett liv utan narkotika.

Som politiker måste man ställa sig följande frågor:

Ska vi acceptera och tom uppmuntra människor att fortsätta ett missbruk?

Ska vi acceptera legal narkotika i Sverige?

Hur mycket är då den svenska ambitionen om nolltolerans mot narkotika värd?

Ska polis och domstol göra skillnad i brottspåföljd i bruket av legal respektive illegal narkotika?

Vad händer då med lagstiftningen gällande narkotikabrott som fastslagits av Sveriges Riksdag?

Hur evident är forskningsresultaten när läkemedelsindustrin står för finansieringen?

Är det inte dags att vi i stället ser missbrukaren som en människa som har rätt att bli fri från sitt missbruk i stället för att bli beroende av en ny drog?

Tommy Ljung (M) kommunal socialpolitiker och landstingspolitker

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons