Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Träslottet som försvann

Jag är stolt över min hembygd, den storslagna naturen, de modiga människorna som vågar satsa och förverkliga sina idéer, de vackra byggnaderna som vittnar om hur människorna här levt och tänkt.

Annons

Sedan jag lämnat Ljusdal 1960 har jag tillbringat varje sommar inom Ljusdals kommun och med stolthet berättat och visat barn, barnbarn och besökande den vackra naturen, hälsingegårdarna, vattentornet, spiralen vid infarten till Ljusdal, kommunhuset med det fantastiska biblioteket och självfallet Långgatan med de storslagna husen med snickarglädje där jag vuxit upp.

Jag är tacksam över att det finns de som kan och vill satsa på att förvalta ett gammalt träslott och jag är också imponerad över nya idéer som finns. Däremot ställer jag mig tveksam när det nya sker på bekostnad av det gamla. När det byggs ett orangeri enligt italiensk förlaga som skymmer det gamla k-märkta träslottet och vattentornet tycker jag att Ljusdal har förlorat ett värdefullt blickfång och för min del undviker jag numera den obligatoriska visningen av husen på Långgatan.

Karin Århammar Kasche

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons