Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teaterkritik och teaterpanik

Jag gillar att HT skriver recensioner med ambitionen att inte bara stryka medhårs. Många kanske tror att det är kultursidans roll att återge och berömma.

Annons

Sommarens kulturdebatt verkar vilja handla om teaterkritik, tidningsrecensenten Karin Kämsby får kritik för sin kritik av Jerfsölif (26/6) och Tre systrar (23/6).

Själv känner jag i motsats till andra insändarskribenter en glädje över att ha en tidning som inte bara är en megafon åt etablissemang och utövare av olika slag – oavsett hur man själv som besökare uppfattat till exempel pjäsen eller konserten.

Jag gillar att HT skriver recensioner med ambitionen att inte bara stryka medhårs. Många kanske tror att det är kultursidans roll att återge och berömma, lokalredaktörerna har ju vant oss vid en sådan journalistik med snälla referat utifrån allehanda familjenöjen och andra arrangemang.

Men en kulturkritiker värd namnet har en annan uppgift att fylla – de ska enligt journalistläraren Margareta Nordenson vara "guider och uttolkare, formulera åsikter, göra jämförelser och sätta in i sammanhang".

Sedan är det ju roligt att diskutera sina olika intryck av en teater och kanske använda insändarsidan till det, men det är en annan sak.

Också teaterbesökare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons