Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tankar kring färdtjänst och sjukresor

Aina Ånöstam om de märkliga och långa turerna kring en vårdresa.

Annons

Vintertid bor jag i lägenhet i Hänsätter, Vallsta. Jag är skriven där. Jag är 90 år. Sommartid bor jag i min stuga i Gruvberget. Min hälsocentral och läkare finns i Alfta. I två år har resorna fungerat bra, men nu har reglerna ändrats. Jag får inte åka sjukbil från Gruvberget och inte färdtjänst till sjukinrättning. Kände mig helt utestängd från yttervärlden, men så gjordes två undantag för mig, en resa till tandläkaren i Bollnäs med färdtjänst och en resa till hälsocentralen i Alfta med riksfärdtjänst. Båda resorna utanför reglementet, men nu är det stopp.

Jag har fått bestämda order att jag måste ordna det här på ett annat sätt och faktiskt, det går att ordna. Den 9 augusti ska jag till hälsocentralen i Alfta. Då beställer jag färdtjänst till Hänsätter. Därifrån åker jag sjukbil. Sedan blir det färdtjänst igen hem till Gruvberget. Då har jag åkt 21,6 mil. Från Gruvberget till Alfta, tur och retur, är det 6,4 mil.

Regler har kommit till för att följas, men jag kan inte låta bli att tänka. Förmånligast för kommun, landsting och mig själv hade varit den kortaste vägen. Kanske allra förmånligast för miljön, men inte för yrkestrafiken.

Aina Ånöstam

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons