Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Systemhjälparna en livsnödvändighet

I ekologin har begreppet systemhjälpare fått en allt tydligare betydelse.

Annons

När människan jagar allt större produktion per hektar åkerjord och allt effektivare metoder per arbetad timme ligger dessa systemhjälpare illa till. Systemhjälparna bryter ner det biologiska avfallet, balanserar mellan arter, verkar mot en utarmning av matjordskiktet och håller en orörd natur i gång i miljontals år.

De ekologiska jordbrukare, som förstår innebörden i detta, har mycket stor hjälp av dessa. Konventionella jordbrukare däremot bekämpar systemhjälparna i sin iver att hålla odlingen ren från oönskade angripare och genom syntetisk gödning som konkurrerar ut deras naturliga föda, komposten. Stora monokulturer på stora fält förstör ytterligare för dessa myriader av små hjälpare som älskar mångfald före enfald.

I ett helt annat sammanhang, där begreppet inte är etablerat i dag, börjar det bli dags att göra det. Effektiviseringsiver har drabbat vård, skola och omsorg. I något slags föreställning baserad på mönster från industriell massproduktion, eftersträvar folk allt större och allt effektivare enheter. Man kan räkna hem vinster på lokaler, administration och så vidare. I varje fall innan projekten genomförs. Tanken är att de människor som ingår i kalkylerna beter sig lika bra oberoende av organisationsform. Det finns en stor hake i deras resonemang. Människor som befinner sig i en miljö med stor känsla för sammanhanget, stor förmåga att genomskåda vad som krävs, vilka problem som behöver lösas och lagom stort ansvar kan finna sina mest kreativa sidor på jobbet och fungerar ofta som systemhjälpare. Även elever, gamlingar eller andra som behöver omsorg har en sådan funktion och medverkar som systemhjälpare.

Storskalighet och effektivisering har en tendens, likt motsvarande fenomen i jordbruket, att bekämpa systemhjälparna. De stimulerande villkoren har en tendens att minska som en följd av storskalighet, effektivisering och hierarkiska strukturer. Det vore intressant att se en forskning som kalkylerar på detta. I avvaktan på en sådan kan jag hänvisa på begreppet KASAM (känsla för sammanhang) som visat sig vara viktig i vården.

Det gäller att uppmärksamma detta resonemang i den stora diskussionen om offentligt drivet kontra alternativa driftsformer. Ett av de största problemen i den offentliga servicen är att den har genomgått så många rationaliseringsvågor. (Inget sagt om Carema och kompani.) Oavsett driftsform behöver de mänskliga systemhjälparna uppmärksammas och uppmuntras. Självständiga och relativt små enheter främjar ett djupare engagemang, kreativitet och smidighet. Det är rationellt i ordets djupaste mening.

László Gönczi

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons