Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Syna arbetslinjen

Det låter ju så bra när man läser Alliansens försvarstal för solidaritet och arbete åt alla. Men vad menar de? Hur skall människor långt från arbetsmarknaden komma in i arbetslivet igen?

Annons

Krav på arbete för att få bidrag är en gammal beprövad ide, som återanvänts många gånger oavsett partifärg. Grundproblemet med den förda politiken är dock att sjuka och långtidsarbetslösa inte blir friskare, eller mer intressanta för arbetsgivaren, för att deras ersättning sänks eller försvinner.

Alliansen har valt att istället satsa på sänkta arbetsgivaravgifter, vilket gjort det billigare att anställa…någon som inte är långt från arbetsmarknaden. Arbetsgivaren väljer förstås en frisk, ung person som nyligen blivit arbetslös, om de kan.

Regeringen har talat sig varm för rehabilitering till arbete genom coaching, omstartsaktiviteter med mera. Och så länge arbetsgivarna har möjlighet att få arbete utfört några timmar i veckan, utan några som helst skyldigheter, kan det nog fungera.

Men sen, när rehabiliteringstiden gått ut och den enskilde skall ut på arbetsmarknaden, vem anställer då? En långtidsarbetslös människa, kanske med värk, migrän, funktionshinder och så vidare, där de förväntas betala en rimlig lön.

En anställning på halvtid kanske, där försörjningsstödet täcker mellanskillnaden och han/hon får behålla 1 500 kronor det första halvåret. Sen då?

Skall det verkligen löna sig att arbeta för alla, eller är vi på väg mot ett låglönesamhälle vi inte sett maken till de senaste 70 åren? Om du är sjuk, borde du inte då ha rätt till att ha sjukersättning på den andra halvan?

Att bedömas som arbetsför av försäkringskassan, var går i så fall gränsen? Tre timmar per vecka? Hur skall den människans försörjning se ut? Ett liv med mycket låg lön, för en liten arbetsinsats, som kompletteras av kommunernas försörjningsstöd i vi säger 30 år. Hur ser den pensionen ut?

Om hon/han efter tio år blir helt sjukskriven? Ingen sjukpenning alls? Hela försäkringssystemet har grundats på att vi, alla, skall känna trygghet som arbetslösa och sjuka. Att alla skall ha rätt till en rimlig ersättning när livet överraskar oss.

Vi skall givetvis också ha rätt till en förstklassig rehabilitering på våra egna villkor, där hänsyn tas till verklig arbetsförmåga, och ett rimligt sjukdomsbegrepp. Rehabilitering står nämligen inte i motsättning till ett väl utbyggt trygghetssystem.

Alliansen vill uppnå något helt annat. Och jag ser redan konturerna av deras våta dröm; lägre löner, sämre anställningsskydd, uruselt försäkringsskydd oavsett sjukdom eller orsak till arbetslöshet.

Det var det här systemet som var förhärskande innan välfärdsstaten solidariskt byggdes upp; mindre löneskillnader i samhället, att slippa gå från gård och grund vid arbetslöshet och sjukdom, och att vi alla betalar för ett tryggt försäkringssystem med skatt. Nuvarande regering är inte, och har aldrig varit, några beskyddare av solidariteten i samhället.

Evy Karlsson

socialsekreterare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons