Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svenskt Landskapsskydd drömmer

Svar till Jonny Fagerström (2/9).
Fagerström och föreningen Svenskt Landskapsskydd lever i en fantasivärld där landsbygden är en tyst och orörd vildmark för storstadsbor att ha fritidshus i.

Annons

Men de som bor och har sin utkomst på landsbygden kan inte leva bara på frisk luft och vacker utsikt, tystnaden håller på att bli öronbedövande på många ställen i glesbygden.

”Subventionstrappan” för vindkraft som Fagerström talar om existerar inte, det är elcertifikatsystemet som gäller. I och för sig ett dåligt system som vindkraftsbranschen aldrig har förespråkat. Vindkraft eller kärnkraft – båda behöver reglerkraft. Fagerström oroar sig för att jag kanske har egen vinning av vindkraften – det hoppas jag att många fler i så fall ska ha. Hans medförfattare Radetzki har måhända något intresse i ett visst kärnbränslebolag.

Jag är inte oberörd av människors oro. Hälsinge Vindkraftsförening har fåfängt under många år försökt få kommuner att starta planeringsarbetet för vindkraft, och dialogen med medborgarna.

Fagerstöms utgångspunkt är att vindkraften ska stoppas till varje pris, min uppfattning grundas i att vindkraften behövs, och att den kommer att byggas. Det är alldeles nödvändigt med dialog och hänsyn för att skapa lokal acceptans för vindkraften. Med bygdepengar till närområdet och ett brett lokalt ägande i privat och offentlig regi finns kanske den bästa chansen att behålla en del av pengaflödet som vindkraften genererar. Om vi bara sprattlar emot kommer vi att stå där med lång näsa när vindkraften ändå är utbyggd.

För att jag ska kunna ta Svenskt Landskapsskydd på allvar måste de hålla sig till fakta och sluta drömma.

Roland Lundqvist

energikonsult och medlem i Hälsinge Vindkraftförening

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons