Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Subjektivt, Sjölander?

Jovisst, Sjölander, Bibeln är en bok för sig, men kanske i sin genre inte helt unik ändå: Enligt ett gammalt latinskt uttryck är Bibeln den bok, i vilken alla kan söka svar på sina frågor och alltid få det svar man vill ha!

Annons

Jovisst, Sjölander, Bibeln är en bok för sig, men kanske i sin genre inte helt unik ändå: Enligt ett gammalt latinskt uttryck är Bibeln den bok, i vilken alla kan söka svar på sina frågor och alltid få det svar man vill ha!

Att då tala om att Ölund (3/11) faller i sin analys av Bibeln till en väldigt subjektiv overklighet får mig att undra, vem som egentligen är subjektiv. Ännu knepigare blir det, när samme Gud har inspirerat sina jordiska talesmän till tre olika monoteistiska biblar: judarnas Torah, de kristnas Bibel, och muslimernas Koran. Vi ha fått tre olika bud – ovanifrån.

Undrar om inte den judiske författaren Amos Oz är inne på rätt linje, när han i sin lilla bok Hur man botar en fanatiker berättar en gammal judisk historia. En person sitter på ett kafé i Jerusalem, där han inleder ett samtal med en gammal man. Det visar sig att den gamle är Gud själv. Då blir juden intresserad och vill ställa en angelägen fråga. Käre Gud, var nu snäll och tala en gång för alla om, vem som har den rätta tron. Är det katolikerna eller protestanterna eller kanske judarna, eller är det muslimerna? Då svarar Gud: Om jag ska säga som det är, min son, så är jag inte religiös. Jag har aldrig varit religiös, jag är inte ens intresserad av religion!

Nåja, det var bara en historia. Men nog förefaller det underligt, att en och samme Gud skulle givit människorna tre olika religioner. Och både juden, muslimen och den kristne är övertygade om att ha den rätta religionen! Hur var det nu Sjölander, subjektiv osaklighet. Vem?

Lennart Gunhamre

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons