Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stark oro inför vattenbeslut

Sveriges lantbrukare utför ett omfattande frivilligt arbete med vattenvård, men skribenterna oroas över implementeringen av EU:s vattendirektiv som delegationerna ska fatta i december.

Annons

Arbetet har utvärderats och lovordats av forskare, det har lett till renare vatten och det röner även intresse utomlands. Insatserna kommer att fortsätta, men samtidigt finns det en stark oro över det beslut om implementeringen av EU:s vattendirektiv som delegationerna i vattenmyndigheterna ska fatta i december.

Ett av orosmomenten är att svenska lantbrukare ska tvingas till fördyrande åtgärder genom lagstiftning. Mat produceras på en starkt konkurrensutsatt internationell marknad och det blir en kraftigt snedvriden marknad om svenska producenter ska tvingas utföra åtgärder som konkurrenter i andra länder inte kommer att behöva göra.

Vattenmyndigheterna har gjort en statusklassning som visar att vattnet i Sverige inte är smutsigare än i andra länder. Av den anledningen borde det inte behövas fler åtgärder här än det gör i andra länder. Vattenmyndigheterna brukar svara att det inte är de som fattar beslut om lagar, utan att det är andra myndigheter. Problemet är dock att miljömål som är högt satta och som inte är avvägda mot kostnader, förutsätter en enorm åtgärdsvolym. Det kan i praktiken bara uppnås genom tvångsmedel.

I vattendirektivet finns det en inbyggd mekanism för att väga kostnader för vattenvård mot nyttan av åtgärderna. EU klargör att målen kan sänkas om kostnaden är oproportionerlig eller om de som ska betala för åtgärderna inte kan göra det. EU har därför poängterat att det är viktigt att en fullständig konsekvensanalys görs. I Sverige har Havs- och Vattenmyndigheten dock inte gett de fem vattenmyndigheterna vägledning för hur de ska göra denna avvägning. Vattenmyndigheterna i sin tur borde inte finna sig i att fatta beslut om miljarder i åtgärdskostnader utan att ha gjort denna analys. Det går inte heller att ta för givet att EU kommer att acceptera att Sverige föreslår undantag i framtiden, om vi inte lyfter fram problematiken redan nu. Avsaknaden av konsekvensanalys är allvarlig och ett ensamt skäl nog för att skjuta upp beslutet som ska fattas i december.

I somras fattade EU-domstolen ett viktigt domslut som handlar om att använda undantag. Vattenmyndigheterna förklarar att den enda möjligheten att tillåta en verksamhet som medför att en miljökvalitetsnorm inte följs, är att använda undantag. Det är därför anmärkningsvärt att myndigheterna tänker låta sina vattendelegationer gå till beslut utan denna, när de själv tycker att det är den enda möjligheten.

I debatten hörs ibland påståenden från tjänstemän på Vattenmyndigheterna om att beslut måste fattas i tid, för att Sverige inte ska riskera att få böter av EU. Trots att Danmarks beslut för vattendirektivets första period blev fyra år försenat, fick de inga böter av EU. Det visar tydligt att böter av EU inte är det vi ska oroa oss för. Det vi ska oroa oss för är i stället att vattenmyndigheterna är på väg att fatta ett beslut som kommer att påverka hela landets framtida vattenvård. Beslutet är på väg att genomföras trots okänd finansiering, utan att det har föregåtts av en grundläggande konsekvensanalys och med näst intill obefintlig delaktighet från de som faktiskt ska utföra de fysiska vattenvårdande åtgärderna.

Det som behövs är en dialog mellan myndigheter, lantbrukare, boende, kommuner och andra intressenter innan beslutet fattas. Detta för att skapa ett intresse och en ömsesidig förståelse för det fortsatta vattenarbetet i landet, så att Sverige kan fortsätta ligga i framkant och vara en förebild när det gäller både vattenvård och produktion.

Martin Moraeus

ordförande för LRF Dalarna

Maria Jonsson

ordförande för LRF Gävleborg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons