Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SNF fast i förutfattade meningar

Jag saknar fortfarande svar på frågorna, skriver Kelvin Ekeland i en replik på Daniel Ekblom, Naturskyddsföreningen (5/8).

Annons

SNF:s Daniel Ekblom skriver till mig i tidningen 5/8. Först ett tillrättaläggande; Jag har inte grundat Gävleborgs fäbodförening, GFF. Den bildades 1996 med Göran Bernstål som ledare och Gävleborgs getklubb (*1972) som bas Jag var ordförande nr 6 av hittills 9.

Jag har sökt kontakt med SNF för att få svar på ett par frågor i stället för ostyrkta påståenden. Ekblom stretar med den nedlagda Vargkommittén och drar slutsatsen att fäbodbrukarna tycker regeringens förvaltning är oklanderlig bara för att de inte vill vara med i en ny Vargkommitté. Skälen bakom Föreningen Sveriges Fäbodbrukares och GFF:s åsikt är två.

För det första uppskattas alla möjligheter till kontakt med delaktiga i landets rovdjurspolitik. Vi erkänner positiva erfarenheter av Vargkommitténs tidigare arbete. Vi var positiva till arbetsformen. Men vi måste prioritera. Det är fråga om förmåga till stora insatser på ideell grund, i synnerhet när det planeras för utdraget arbete.

Trots att fäbodbruket omfattas av Konventionen om biologisk mångfald (CBD), genom bland annat artiklarna 8j och 10c, så kan vi inte på säker grund hävda vår rätt, vår roll och vårt ansvar när vi trots CBD inte ges villkor för medverkan i arbetet; även för livet som brukare, fäbodbrukets framtid och fäbodbrukets bidrag till en hållbar samhällsutveckling. Därför hotas arbeten, levande kulturarv och kvalitetsproduktion av mjölk och kött och de viktiga kulturella biologiska värden, som hör till den mångfald av växter och djur som är beroende av skogsbete, också med frigående tamboskap.

Å andra sidan hade det planerade arbetet ett snävt mål: vargen ska ha en gynnsam bevarandestatus. Frånvaron av en socioekonomisk utredning och analys inskränker basen för politiska beslut. Följderna av tänkande i ett ekosystemperspektiv behöver redas ut. Det finns också brister i systemen för kompensation av störningar och direkta skador, och problemen förstoras genom att rovdjursförvaltningen inte nog beaktar åtgärder som kan hindra rovdjursstörningar. Vi vill ha bra möjligheter att inom existerande organ verka för kontakt samt erfarenhets- och kunskapsutbyte i frågor kring rovdjursförvaltning.

Jag saknar fortfarande svar på frågorna:

1) Vad menar SNF med ekologiskt viktig art? Hur vill SNF hävda att vargen är viktig för andra varelser på lägre nivå i de ekologiska näringspyramiderna? (En snäv ansats finns.)

2) Vad menar SNF med bestämmandet som har saknats i vår natur? Varför vill SNF hävda att inträngande finskryska vargar är betydelsefulla, samtidigt som SNF fördömer mårdhundens expansion? Och med vilken logik värderar SNF våra myskoxar, vildsvin, minkar, fasaner, kanadagäss, jätteostron och svartmunnade smörbultar?

3) Vad belägger att påståendet om stammens höga inavelsproblem är riktigt? Är problemen andra i Sverige än i Finland med global direktkontakt?

SNF:s svar är viktiga för att sakligt kunna resonera om bland annat tolkning av forskningsresultat, bejakad förväntan, gynnsam bevarandestatus, och habitatdirektiv.

Kelvin Ekeland

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons