Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snart kanske du har pension

Vi äldre i dag är cirka 1,7 miljoner pensionärer men antalet stiger varje år med 28 000. Röstmässigt vid valet i höst har vi 22 procent av rösterna. Vi borde alltså vara en politisk kraft att räkna med om vi höll samman.

Annons

800 000 av oss är organiserade i de fem pensionärsorganisationerna, hälften i PRO. Politiskt ska dessa organisationer vara politiskt oberoende men så är inte fallet. PRO lutar av tradition mot det röda blocket, SPF och kanske några fler känner sig huvudsakligen blå.

I stadgarna således partilösa men i hjärta och handling bundna och dessutom splittrade. Samrådsgrupper finns med politiken på lokal och central nivå men det är också allt. De används för att ge besluten som rör de äldre sken av hänsynstagande och acceptans. Politiken lyssnar mer eller mindre artigt men kan strunta i oss och gör också så ända tills det blir val. Då är vi plötsligt viktiga, mycket viktiga, till och med avgörande för vilket block som får makten.

Vi har på senaste tid fått ett nytt politiskt läge, i praktiken en tvåpartistat med mycket små marginaler styrkemässigt. Socialt har vi också splittrats i två delar; de som är unga, friska och har ett arbete premieras med ett jobbskatteavdrag som i praktiken betyder lägre skatt än de som är sjuka, arbetslösa eller redan gjort sitt i arbetslivet.

Borta är allt tal om solidaritet och jämlikhet. Till och med grundlagen som säger att alla medborgare i landet ska behandlas lika har åsidosatts. Allt för att främja arbetslinjen, ni vet, som i dagsläget innebär 9 procents arbetslöshet i allmänhet och 26 procent för de unga.

Nu någon månad före valet och med jämna block ser vi plötsligt i blixtbelysning hur viktiga vi är när det ena blocket bjuder över det andra, dock utan att mer än lindra den så kallade bromsen, det vill säga den inbyggda mekanism som gör att pensionssystemet följer konjunkturen.

Sjunker BNP, gör pensionen detsamma. I år och de närmaste åren betyder det en 3 procentig sänkning av beloppen. Vi ska inte förlora oss i att de äldsta pensionärerna haft löneavdrag under hela sitt arbetsliv som väl skulle motverkat nutidens BNP-debacle. Inte heller ska vi mer än nämna att 1997 togs 258 miljarder av våra sparade pengar till att betala de egentligen sociala avgifterna för bland annat förtidspensionärer.

Kvar står i alla fall det faktum att medan lönerörelsen ger dem som just nu arbetar möjlighet att förhandla till sig ytterligare 3 procent i lönehöjning, sjunker våra pensioner med motsvarande belopp också nästa år och kanske nästa och nästa, om vi inte gör något radikalt. Strejka kan vi ju inte. Jo, kanske på vårt sätt genom att utesluta de politiker och partier som sviker oss och ge vår röst i valet till vårt eget parti, SPI Sveriges Pensionärers Intresseparti.

Roland Laurin

SPI Söderhamn

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons