Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjukförsäkringssystemet – den moderna ättestupan?

En person får höra av sin läkare, som efter omfattande undersökningar och olika typer av behandlingar, säger att det inte finns någon möjlighet att personen i fråga ska kunna återfå sin arbetsförmåga. Detta skrivs ned i läkarutlåtandet.

Annons

Arbetsgivaren tar fasta på att den anställde inte har någon arbetsförmåga. Det finns ju inga möjligheter till den anställde ska ”kunna utföra något arbete av minsta betydenhet” och personen sägs upp ”av personliga skäl”. Och arbetsgivarens statistik gällande långtidssjuka ser genast mycket bättre ut!

Försäkringskassan, däremot, anser att det som står i läkarutlåtandet inte är rätt. De har egna ”sakkunniga”, som vet att personen har arbetsförmåga, så det blir avslag på ansökan om sjukersättning och sjukpenning har man inte rätt till om man har arbetsförmåga. Det är ett mantra som är vanligt i avslagen från Försäkringskassan – det att sjuka har full arbetsförmåga. Dessa regler är regeringen är ytterst ansvarig för. Det är inte mycket som kan erkännas orsaka sådana besvär att man inte kan arbeta.

Personen hänvisas till arbetsförmedlingen och a-kassan. Arbetsförmedlingens utredare märker genast att denna person är så sjuk och har sådana besvär, att ”det finns inte ett enda arbete inom Sveriges gränser, som går att anpassa så att personen i fråga ska kunna klara av att arbeta”. Därför får personen i fråga ingen a-kasseersättning. Men hänvisas till försäkringskassan.

Så har det blivit i Sverige – den försäkring vi har för att skydda och hjälpa oss då vi är sjuka gäller inte. Det finns många hinder och restriktioner, att hur sjuk man än är och hur ont man än har, så har man arbetsförmåga. Det är en skam, att vårt rika Sverige har blivit ett land där man måste akta sig för att bli sjuk. Som om man själv bestämmer sig för att bli sjuk…

Sjukförsäkringssystemet måste få finnas och fungera. Blir man sjuk, så ska man inte behöva vara orolig för att behöva gå från hem och hus under tiden som man tillfrisknar. De flesta blir friska bara de får tid på sig och rätt rehabilitering. Har man sådan otur att man aldrig blir frisk, då ska man ha hjälp av försäkringen. Nu får ens partner får försörja en, även om lönen är dålig. Den är förmodligen högre än socialbidragsnormen. Hela familjen blir lidande och man får försöka låna av de man känner för att få ekonomin att gå ihop. Är man ensamstående, ja då får man försörjningsstöd, men det betyder också att ens levnadsstandard för all framtid ligger vid fattigdomsstrecket. Och varför ska man få bidrag då man betalat in till en sjukförsäkring?

Detta system tycker vår nuvarande regering är ett bra system som förhindrar ”utanförskap”. Sug på den karamellen!

Elisabeth Swedman

Vänsterpartiet

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons