Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Situationen på Ullsätters fotbollsplaner är under all kritik

Hudiksvalls kommun spelar verkligen i gärdsgårdsserien, skriver Lars Gösta Larsson.

Annons

Det här är berättelsen om en helt vanlig fotbollskväll i Hudiksvall. Flickmatchen som vi skulle se spelades på Ullsätters-området, som är ett eldorado för stadens ungdomsfotboll.

Vid en första anblick kan det tyckas som om Hudiksvalls unga fotbollsspelare har det väl förspänt där.

Men verkligheten är en annan. Kommunen spelar nämligen i gärdsgårdsserien.

Den här kvällen var det verksamhet på sju planer. Det var fyra matcher och tre träningar i olika åldersklasser. I en snabb uppskattande huvudräkning kom jag fram till att minst 450–500 personer fanns där, både på och vid sidan av planerna. Det var 8 lag med cirka 15-18 spelare i varje, det var ett 60-tal ungdomar som tränade, ett 20 tal ledare och funktionärer var engagerade av matcher eller träningar och minst 250 föräldrar och andra anhöriga fanns på plats som publik eller för att transportera ungdomarna till och från match eller träning.

En fotbollsidyll i ungdomsidrottens Sverige?

Ja, men bara om man inte är nödig eller efteråt vill slippa sätta sig i bilen med blöta och leriga match- eller träningskläder.

För så är det i ungdomsfotbollens Hudiksvall.

Ett sportfält som helt saknar omklädningsrum och toaletter (!!!), som bara har en vattenkran som ska betjäna alla planerna och som dessutom bara har en liten, lerig plätt på sådär 20x30 meter till parkering är verklighet här. (Det finns ett sunkigt och ruttnande skjul med en dörr som det står Damer på. Men den dörren är låst. Och även om den vore öppen så tvivlar jag på att någon vill använda toaletten med tanke på hur det ser ut runt omkring…)

Det börjar när man ska parkera. På den lilla plätten är det fullt, om man nu inte vill riskera att fastna i lervällingen på mitten. Ett femtiotal bilar har parkerats längs den smala grusvägen så att det bara går att komma fram från ett håll. Många får backa sådär 150 meter när det kommer bilar från andra hållet. Irritationen märks tydligt.

(Här finns ett outnyttjat område mellan grusvägen och den nya Ullsättersleden som ganska enkelt skulle kunna bli en grusbelagd parkering).

Några av lagen hade rest 3-4 mil till matchen. De hade uppmanats att helst byta om hemma eller annars använda Glysisvallens omklädningsrum och se till så att de hade gjort klart på toaletten innan de åkte till matchen.

De (pojkar, fickor, ledare, föräldrar och andra anhöriga) som behövde gå på toaletten i exempelvis halvtid fick söka upp en buske eller gå en bit ut på angränsande åker, vilket väl inte heller är tillåtet. Pojkar och män vände ryggen till. Men flickorna då …?

Och det kunde ju vara mer än bara blåsan som behövde tömmas. Det är ändå buskarna som gäller…

Jag inbillar mig inte för ett ögonblick att det blir några omklädningsrum vid Ullsätter, även om det finns ett stort behov. Dessutom behövs det i så fall många rum och många duschar när det spelas 3-4 matcher samtidigt.

Men jag har svårt att förstå kommunens prioritering att bygga en anläggning för några hundra tusen för att ta emot gratiscamparnas toalettavfall på Kattvikskajen samtidigt som ungdomar, ledare och anhöriga måste skita i buskarna när det är träning eller match på Ullsätter.

Känner verkligen den nuvarande (och för övrigt också den förra) politiska majoriteten till att det är så här?

I så fall är det många fler än fotbollsungdomarna som borde smyga sig in bakom buskarna för att inte synas.

Enligt HT (24/9) så har ju också den politiska ledningen redan gjort det eftersom det tydligen inte finns någon samtalspartner i idrotts- och fritidsfrågor.

Lars Gösta Larsson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons