Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sila mygg – svälja elefanter

Det gamla uttrycket väcker tankar hos mig beträffande en enkät som i ett följebrev rekommenderas av Svante Lönnbark. Han skriver att det är en undersökning som görs i hela Sverige om den specialiserade vården.

Annons

Fokus är riktad mot vårdpersonalens uppträdande mot patienterna. Mitt enkätsvar ska ge svar på frågan som gäller vistelsen på en avdelning inom Hudiksvalls sjukhus under cirka en veckas tid. Ett stort antal frågor gäller hur den lojala och engagerade ”mellanpersonalen” förhöll sig mot patienterna. Egentligen behövs det bara en fråga. Vad är?

Din uppfattning” Rader av ”struntfrågor” kan i det här sammanhanget uteslutas. Typ: ”Diskuterade personalen levnadsvanorna med dig eller fick du hjälp att gå på toaletten? Sprittvättade personalen sina händer?”

Mitt enda svar som jag kommer att lämna är att alla på avdelningen gjorde beundransvärda insatser under stor självuppoffring. Min absoluta uppfattning är att vi inom Hudiksvalls sjukhus har en fantastisk personal alltifrån chefsläkare avdelningsläkare sköterskor, biträden och lokalvårdare.

Lönnbark vill ”skjuta pianisten” i stället för att överlämna ansvaret till en” ny orkesterledare eller komponist”. Det är en dålig lösning och löser inte den långsiktiga utvecklingen.

Vem bär ansvaret för den stora läkarbristen? Är ekonomiska incitament lösningen? Pengarna skulle kanske vara mer effektiva för att anställa en ny ”dirigent”? Vem bär ansvaret för att en avdelningsläkare känner sig tvingad på grund av lojalitetsskäl arbeta två år efter sin lagliga rätt till pensionering. Det kommer enligt uppgift att bli brist på tre specialistläkare inom området.

Vem bär ansvaret för att den ”normala tiden” för väntan på behandling på något av landstingets sjukhus är ”inom 90 dagar"?

Det är märkligt att landstingsledningen låter dessa missförhållanden fortgå. ”Medan gräset gror dör kon!” Ord som kommer att besannas om ingenting radikalt görs. Region Gävleborg som envist hävdar självständigheten och inte vill ha något samarbete med angränsande landsting är inne på en farlig väg. Hur ska man klara den långsiktiga ekonomin? En minskande befolkningsmängd är ”en tickande bomb”. Vem ska betala kalaset som regionstyrelsens inställning de facto inbjuder till? Varför inte ta skeden i ”vacker hand” – både regionstyrelsen och Svante Lönnbark och genomför en rad kraftfulla åtgärder innan det är för sent. Erkänn att härtill är vi ”nödda och tvingade”. Medicinen smakar illa men den måste sväljas. Tidens obarmhärtiga gång är obeveklig. Det är sorgligt att konstatera att vårt kära gamla län står nära ruinens brant. Utvecklingens ”spiraleffekt” gör sig påmind. Se bara på den senaste uppgiften om arbetslösheten inom länet!

Börja med att förbättra välfärden genom meningsfulla satsningar på sjukvård och äldreomsorg. De båda områdena är grundstenar i välfärdsbygget.

Gunnar Dahlberg

Hudiksvall

allmänt intresserad medborgare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons