Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Se skönheten i förfallet

Prydlighet är goda svenskars adelsmärke. Välklippta gräsmattor och stenlagda pussel istället för artrik ängsflora och ojämnt grus framför husen. Skötsamheten ska synas.

Annons

Plan- och bygglagen kräver att hus och tomt ska hållas i vårdat skick.

Byggnadsnämnder förelägger jordbrukare att rusta eller riva sina ängslador. ”Kränk inte ladorna” skriver Anna Gustavsson (21/6) och menar väl att naturligt förfall (i stället för rivning) är ovärdigt.

Är det naturliga kretsloppet skamligt? Borde det inte vara en glädje att se naturen återta det människan lånat? Furorna som med solens strålar upptagit luftens koldioxid ligger ännu staplade i timmerladan där taket rasat in och de återgår långsamt till nytt liv. Ur träet växer nya träd, frodas i ruinens rika mylla tillsammans med otaliga mossor, maskar, insekter, svampar och mikroorganismer som håller kolet bundet och klotet i gång.

Man kan välja att se skönheten i förfallet och uppbyggandet i takt med nedbrytningen. Vi människor tror att vi måste lägga oss i allting, men lättjan är det naturliga. Att vara lat är ett ekologiskt förhållningssätt, att låta naturens kretsar slutas. Ruiner är vackra.

Tony Björklund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons