Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rovdjursutredningen – ett underlag att ta på allvar

Det som kännetecknar en demokrati är att bygga beslut på delaktighet och på acceptans hos de som berörs.

Annons

Det som speciellt måste beaktas när det tas ett ställningstagande är att det ska vila på en folkvilja, som utgår från dem som närmast berörs.

Dagens rovdjurstryck, och då speciellt från vargen, ligger speciellt på län som Gävleborg, Västmanland, Värmland och Dalarna. Det är helt oacceptabelt. Politiska beslut ska vila på trygghet och delaktighet. Trygghet är en upplevelse och måste tas på allra största allvar. EU:s subsidiaritetsprincip är ett värdeord som här har allra största legitimitet.

Art- och habitatdirektivet utgår från att bevara den skandinaviska vargstammen. I dag har vi i princip en rysk vargstam. Vars naturliga kontakter mellan Ryssland och Sverige inte kan fungera i praktiken, då Finland har ett undantag i sitt medlemskap, där man fått acceptans för att ha norra Finland vargfritt.

I Sverige har vi en viltstam som regleras genom jakt och där mångfald är ett nyckelbegrepp. Det tryck som nu utgörs av lodjursstammen (i dag cirka 1 500 djur) gör att rådjuren som föda för lodjuren inte räcker till. Genom att också utöka vargbeståndet så kommer rådjuren tillhöra det förgångna.

För att klara av att förvalta våra rovdjur så behövs jakt. Speciellt gäller det djur som inte har naturliga fiender. Jakt med jakthund är en förutsättning vid viltolyckor. På samma sätt ger tillgång till hund en mer effektiv ordinarie jakt. Jakt som medför att jakten kan ske på ett bättre och säkrare sätt.

Två saker saknas vad gäller vargen i rovdjursutredningen. En beräkning av minsta livskraftiga population som är en av grundpelarna när sedan nivå på ”gynnsam bevarandestatus” ska sättas. Begreppet ”gynnsam bevarandestatus” innehåller mycket politiska bedömningar medan minsta livskraftig population är ett genetiskt begrepp som genetiker kan beräkna. Rovdjursutredaren har utelämnat en beräkning av ”socioekonomiska” faktorer i sin utredning, vilket är märkligt då det ingick i uppdraget.

Rovdjursutredaren föreslår att avskaffa samverkansråden för rovdjursfrågor. Det är ett klokt förslag, då de så kallade förvaltningsområdena som skapats komplicerar rovdjursförvaltningen.

Har staten önskemål om att utöka beståndet av rovdjur – och speciellt varg – så måste alla kostnader redovisas och fullt ut bäras av den nationella nivån. Det handlar också om att redovisa konsekvenserna för andra djur och för boende i de då alltmer utsatta områdena. Djurhållare av boskap eller får ska inte behöva bekosta egna skydd mot statens stora vargintresse. Tamdjurs normala beteenden ska heller inte behöva förändras.

Carl-Ewert Ohlsson (C)

Årsunda

Hans Jonsson (C)

Ovanåker

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons