Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rollsökningspanik bakom poliskritik

/

I förra veckan kritiserade ledarsidorna på både Dagens Nyheter och Expressen i flera inlägg polisen för deras användande av sociala media. I det här inlägget bemöter tre skribenter, två officerare och en polis, dem.

Annons

I förra veckan kritiserade ledarsidorna på både Dagens Nyheter och Expressen i flera inlägg polisen för deras användande av sociala media. I stort baserades kritiken på att polisanställda beskrivit sin vardag på ett personligt och litterärt sätt samt även i Facebook-inlägg skildrat hur de blivit känslomässigt påverkade i ett antal påfrestande situationer. Man har menat att sådant inte ska förekomma i myndigheters kommunikation och att denna inte skall vara personlig utan avskalad och formell.

Kritiken har dock varit inkonsekvent och man har inte bara ifrågasatt personligt skrivna inlägg utan även polisens nyttjande av sociala medier i stort och till och med deras effektivitet och professionalism. Vad detta bottnar i är oklart men två förklaringar kan vara att media värnar om sitt eget skrå eller att det föreligger en oförståelse för att en myndighets kommunikation har syften bortom den massmediala rapporteringen.

Ett huvudsyfte med kommunikation har alltid varit att ge samhället och allmänheten information om händelser. Historiskt har detta oftast skett via massmedia. Den ökande kommunikationen direkt mellan polisen och allmänheten via sociala medier har dock ofrånkomligen gjort att medias roll och inverkan i att informera allmänheten minskar. Nyttjandet av sociala medier – båda av allmänhet och myndigheter – kommer endast fortsätta öka vilket är en verklighet som massmedia måste förhålla sig till. Detta kan ske genom att acceptera en något förändrad rollfördelning eller genom att panikartat kritisera orsaken till den.

Ett annat viktigt syfte med kommunikationen är dock att bygga ett ökat förtroende för verksamheten hos de som den syftar till att skydda. En viktig parameter i myndighetsutövning, särskilt ordningshållande funktioner, är att ha en relation byggt på förståelse, förtroende och respekt. En sådan relation ger en lägre konfliktnivå, mindre våld i ingripanden och större utsikter att lyckas med uppgiften att värna om samhället. En sådan dialog ger också ökade möjligheter till förebyggande arbete då allmänheten inkommer med information som annars inte skulle ha delgivits myndigheten. En bärande del i sådan kommunikation är att kunna mötas på målgruppens nivå.

I fallet med sociala media är det inte pressen som är målgruppen utan allmänheten. Användandet av byråkratsvenska i de aktuella Facebook-inläggen skulle sannolikt inte ha gett samma genomslag hos allmänheten då olika kommunikation har olika språk. Det omtvistade språkvalet med skönlitterära utsvävningar visar dessutom på en språklig närhet hos en välutbildad yrkesgrupp som representerar hela samhället.

Polisens användande av sociala media idag bör lämpligast ses som den lokala polisens möte med människor på torget och inte som att polisen gråter ut eller uppfyller egoistiska bekräftelsebehov. Användningen och de målande beskrivningarna kan också ge en positiv effekt på rekryteringen till yrket då det väcker ett intresse samtidigt som läsaren ges en rättvisande bild av hur vardagen i yrket verkligen är. En bild bortom de avskalade rapporternas granskande kyla. Att polisen på kort tid fått ett så stort genomslag i att nå allmänheten genom sociala medier är bara ett av bevisen på att kommunikationen fungerar och är uppskattad.

Sett ur ett större perspektiv är debatten nästan komisk. Efter att flera media länge krävt att polisen måste bli mer öppna och bättre i sin kommunikation framförs nu istället alla argument i registret för att polisen skall kommunicera mindre och att den direkta dialogen med allmänheten skall begränsas. Att vissa media är kritiska till kommunikationskanaler som utmanar deras egen rapportering är i viss mån förståeligt, men utgör inte på något sätt en grund för polisen att ändra sin kommunikationsstrategi.

Särskilt tråkigt är att ledare med rubriker som gråtande poliser löser inga brott och Jaga bovar, inte klick felaktigt väljer att se polisens kommunikation som ett hinder för deras effektivitet och professionalism i stället för en förutsättning för det.

Kritiken mot polisens beskrivande inlägg på sociala media är kontraproduktiv. Vare sig polis eller allmänheten tjänar på ett hårt och stelt klimat. Därför måste polisen fortsätta delge sin verksamhet så öppet som möjligt. En verksamhet som är kommunikativ och förespråkar dialog. Sociala media har möjliggjort en utvecklad myndighetskommunikation, en välkomnad sådan som naturligt kommer att fortsätta.

David Bergman

officer och författare

Johan Spånbo

polis och en av myndighetens Facebook-skribenter

Joa Hellsten

officer och skribent

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons