Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rapport från Fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin

Vore det inte bättre att satsa pengar på att låta oss få en utbildning. De flesta av oss har inte råd att ta lån för att utbilda oss, men vi vill verkligen ha ett riktigt jobb med en riktig lön, inte en lågavlönad aktivitet.

Annons

Efter utförsäkring från a-kassan hamnar man i jobb- och utvecklingsgarantin. Och om man sedan inte lyckas få ett jobb inom 450 dagar efter det, så hamnar man i Fas 3.

För er som inte är införstådda hur det är att vara i Fas 3 vill jag nu klargöra hur det ligger till. Vi är för det första inte några lata personer som inte vill arbeta. Orsaken till att vi inte har något jobb är dels att det inte finns så många jobb att söka, dels att vi inte har den utbildning som efterfrågas.

Vi är ute på så kallade samhällsnyttiga aktiviteter. Alltså, vi ägnar oss åt aktiviteter på Resurscentrum (gamla brandstationen), eller står till förfogande för kommunen eller föreningarna och ska hjälpa till där. Vi får ett aktivitetsbidrag som motsvarar en 65-procentig a-kassa. En del personer har till och med bara 223 kronor om dagen. Det blir cirka 27:87 kronor i timmen. Vi får bara vara lediga i 20 dagar per år. Kort semester, eller hur? Vi får inte praktisera på något företag, och inte heller delta i någon av de fåtaliga utbildningarna som arbetsförmedlingen anordnar.

Kort sagt, vi har förmodligen inte några utsikter alls att komma ur Fas 3. Visst, det finns personer som trivs med sina aktiviteter, och det är väl bra för dem. Men vi då, vi som känner oss som om vi står och stampar på samma fläck och inte kommer någon vart. Vem hjälper oss?

Hur ska de här "samhällsnyttiga" aktiviteterna kunna ge oss bättre förutsättningar att få ett jobb, undrar jag? Varken kommunen eller föreningarna har den ekonomin att de kan anställa någon i dessa tider.

Vore det inte bättre att satsa pengar på att låta oss få en utbildning, så att vi kan ersätta de många som snart går i pension. De flesta av oss har inte råd att ta lån för att utbilda oss, men vi vill verkligen ha ett riktigt jobb med en riktig lön, inte en lågavlönad aktivitet. Och dessutom, varför inte låta de som vill starta eget få behålla sitt aktivitetsbidrag i ett år för att verkligen kunna komma i gång. Vem vet, det kan ju bli en början på ett storföretag med många anställda.

Marginaliserad

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons