Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ramaskri är ett förtvivlat rop

Nyheten om den pojke som skadades allvarligt av ett fotbollsmål häromkvällen får det att klumpa sig i magen hos varje förälder. Medkänsla för den drabbade familjen blandas med en otrolig lättnad att just den här gången var det inte mitt barn.

Annons

Som förälder orkar man inte ens läsa de förklaringar som kommunen snor sig med – låt bli. Inget kan få händelsen att bli annat än var den är, men ta ert ansvar utan att kalla engagerade föräldrars samhälleliga rättighet att vara med och påverka platsen vi bor och lever på för "ramaskri".

Det känns nedvärderande att när vi vill vara med och ordna roliga, fina och säkra lekplatser för våra barn i kommunen, så omnämns detta i kommunen som "ramaskri".

Ramaskri är ett utrop av förtvivlan, med biblisk grund i Rakels gråt över sina förlorade barn. När otaliga som jobbar inom skolan, samt föräldrar, påpekar om och om igen om de nedfallna träd, rotvältor och halvt hängande träd som eleverna på Njutångers skola leker runt på sin skolgård, men inget händer.

Ja då blir vi ledsna, förbannade och oroliga. Då står vi för vårt ramaskri. Snälla Hudiksvalls kommun, innan det händer någon mer olycka, ta reda på de farliga träden som ligger huller om buller vid skolgården i Njutånger.

Orolig mamma i Njutånger

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons