Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rädd för vad?

I vårt kommunhus i Hudiksvall stannar allt plötsligt upp efter "intern kommunikation" för att "dö ut" innan den interna diskussionen tar vid på grund av rädsla som de flesta uttrycker det!?

Annons

Rädsla kan defineras på många olika sätt som: ångest för att flyga, höjdrädsla, ormskräck, fartskräck, rädsla för vatten, spindlar terrorister med mera. Men den rädsla som existerar i en offentlig sektor såsom landsting och kommun är nog den mest svårbotade fobi som existerar!

I Hudiksvalls kommun upplever jag rädslan mycket dominerande framför allt i den politiskt styrande och beslutsfattande organisationen! Det pågår ett intensivt arbete just nu med att utveckla och ta sikte på: Fokus Glada Hudik som är en enorm möjlighet för vår kommun att så småningom leva upp till "Glada Hudik" och "rensa bort" den etableringsovillighet som företag utifrån hittills har visat!

Det allra viktigaste kommunikationsarbetet som står framför dörren nu är: samverkan men hur ska detta mål uppnås när inte ens den interna informationen fungerar i Guldsmedsbyggnaden?

I gymnasieåldern får vi lära oss att samverkan uppnås efter ett standardmönster: intern kommunikation–intern information och diskussion, demokratiskt beslutsfattande–extern information–samarbete och till sist så har eventuellt ett samverkande arbetssätt tillämpats mellan kommun och den privata näringen och allmänhet.

I vårt kommunhus i Hudiksvall stannar allt plötsligt upp efter "intern kommunikation" för att "dö ut" innan den interna diskussionen tar vid på grund av rädsla som de flesta uttrycker det!?

Finns någon Clint Eastwood eller varför inte kommissarie Frost här i stan som kan gå in mellan steg 1 och 2 och se efter var "landminorna" är utplacerade? Det är oerhört tragiskt att detta fenomen som rädslan innebär ska bromsa vägen till samverkan i ett så tidigt skede!

Som ung fick jag lära mig att socialdemokrati innebar demokrati, solidaritet och åsiktsfrihet bland annat men i dag är detta ett teoretiskt minne blott, och det gäller inte enbart Hudiksvall! En nära vän till mig uttryckte sig på ett mycket tänkvärt sätt: "Om man inte är rädd för att dö, vad är man då rädd för"? Jag hoppas på en snar väg fram till samverkan (med eller utan Eastwood) och "Glada Hudik"!

Kättil

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons