Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Prata med medarbetarna, Lönnbark

Svar på artikel där landstingsdirektör Svante Lönnbark intervjuades.

Annons

Man kan bara konstatera att landstingsdirektören lever i förnekelsernas värld. Varför är det så svårt att erkänna problem som är så uppenbara för varenda medarbetare? När landstingsdirektören tillfrågades om ständiga chefsbyten vände han problemen till att det var positivt med personalrörlighet och att vi inte hade fler chefsbyten än andra landsting.

Min kollega inom en annan division har bytt divisionschef fyra gånger, verksamhetschef sju gånger och vårdenhetschef tre gånger, allt detta inom fyra år. Vissa personer har varit tillförordnade men det är ändå nya ansikten, nya direktiv, nya planer samtidigt som mycket påbörjat arbete blir oavslutat. Så om inte ständiga chefsbyten är ett problem, fråga medarbetarna. De kan också tala om att till slut vet man inte ens namnen på cheferna och man slutar därmed att respektera beslut in förvissningen om att besluten kommer snart att ändras ändå.

Själv är jag inne på tredje divisionschefen, fjärde verksamhetschefen och tredje vårdenhetschefen. Min verksamhet hör därmed till en av de mer stabila i organisationen.

Förmågan att förneka problem visar sig igen när landstingsdirektören, efter oppositionens enkät, påstår att vi inte har en läkarflykt. Varför har vi i så fall flest hyrläkare i landet, räknat i kostnad per invånare? Det är en skymf mot oss medarbetare som varje dag kämpar med brist på läkare och där det finns hyrläkare, brist på kontinuitet i läkarbemanningen. Det är inte heller bara en fråga om hur många läkare som lämnat oss, utan att det är nyckelpersoner som slutat. Det tar flera år innan utlandsrekryterade och nyanställda läkare kan ersätta erfarna avseende stabilitet, att ta ansvar för utveckling och handledning samt att driva verksamheten framåt.

Landstingsdirektörens oförmåga att erkänna problem inger inget förtroende alls bland medarbetare. Tvärtom undrar man om han över huvud taget förstår. När medarbetare visar stor oro, bristande förtroende och till slut väljer att avsluta en anställning hjälper det inte med glada tillrop över hur långt vårt landsting har kommit i produktionsplanering. Det finns en förtroendekris mellan landstingsledning och medarbetare. Den har visat sig i flera enkäter, i att personal slutar samt i svårigheter att rekrytera. Frågan är vad som behövs för att vår högste chef ska inse detta.

Eftersom jag inte heller har förtroende för vår rätt att uttrycka åsikter blir min signatur

Motvilligt anonym

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons