Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Positivt med fotomuseum

Annons

Angående Konstens obegränsade frihet på kultursidan (8/6).

Vi i fotoklassen på Forsa folkhögskola har besökt Fotografiska i Stockholm och var väldigt positiva till utställningen. Efter att ha läst Karin Kämsbys recension ställer vi oss därför frågande till hennes sätt att bedöma fotografi. Vi får intrycket av att hon har bristande kunskaper inom fotografi och är dåligt påläst. Exempelvis finns det lättillgänglig information om hur Joel Peter Witkin har fått tag på de lik han använder i sina fotografier. Vi tycker att det är hennes uppgift som journalist att svara på sådana frågor åt sina läsare, inte bara ställa dem.

Hon nämner Lennart Nilsson, en av Sveriges främsta fotografer, endast i förbifarten och dessutom i samma mening som ”den snorkiga receptionen”, och skriver ingenting om hans bilder.

Karin Kämsby verkar sakna förmåga att se till det positiva, som till exempel att ett nytt gediget fotomuseum har öppnat i Sverige och att vi fotoentusiaster äntligen har fått en mötesplats som vi länge har saknat.

Fotoklassen Forsa folkhögskola

genom Karin Brodin

Karin Kämsby svarar: I min recension undrade jag varifrån Witkin hade fått tag i liken, men det var en retorisk fråga. Jag vet inte hur han har burit sig åt, men tror att det i Sverige skulle betraktas som brott mot griftefriden. Det jag främst är ute efter är den etiska aspekten. Är det okej att göra så här med döda människor? Är konstens frihet obegränsad? Fick de döda godkänna att deras kroppar skulle användas som objekt för Witkins fotokonst innan de dog? Vad säger de anhöriga?

Lennart Nilssons bilder på foster som publicerades 1965, är mer än väl kända och behöver knappast recenseras en gång till.

Karin Kämsby

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons