Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Partipiskan biter inte på alla

Den 3 juni för 25 år sedan tog riksdagen beslutet, som en följd av folkomröstningen, att kärnkraften skulle vara avvecklad 2010.

Annons

Trots det tar riksdagen den 17 juni upp frågan igen, efter en begäran från regeringen, att tio nya kärnkraftverka ska få byggas.

Det blir ett dubbelt svek från alliansregeringen eftersom man i valplattformen lockade centerväljare med att kärnkraftsfrågan inte skulle tas upp denna mandatperiod. Sedan upprepade statsministern löftet i regeringsförklaringen.

Undrar hur många centerpartister som gick på det? Eller beror kanske den totala tystnaden på samtycke? Den som tiger samtycker ju brukar det heta.

Redan 1988, efter Tjernobyl, fattade riksdagen beslut om att kärnkraftens avveckling skulle påbörjas 1995.

Men innan detta hanns med gjorde riksdagen helt om och fattade 1991 beslutet att kärnkraften inte alls skulle börja avvecklas 1995!

Före detta linje 2-generalen, Hans Blix, uttryckte sig helt sanningsenligt när han 12 juli 1995 avslutade en artikel i DN med orden ”att politikernas uppriktighet och trovärdighet med skäl kunde ifrågasättas”.

Det var faktiskt linje 2 – S och FP – som framförde idén med årtalet 2010 och både Linje 1 och 2 hade texten ”Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig, med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprättande av sysselsättning och välfärd” på sina valsedlar.

Linje 3 stod för avveckling på tio år och fick 38,7 procent av rösterna, linje 2 39,1 procent och linje 1 18,7 procent.

Folkomröstningen gällde alltså inte ett klart ja eller nej till kärnkraft – det fanns endast tre avvecklingsförslag. Och rimligtvis borde det inte finnas något förslag till byggande av nya reaktorer den 17 juni i år heller. Inte om det finns någon etik och moral och en liten gnutta framsynthet hos ”våra” politiker.

Hur gick det till när alliansregeringen beslutade sig för att bryta löftet från regeringsförklaringen?

Hur kan det komma sig att en mycket knapp majoritet – partipiskan biter inte på de båda centerpartisterna Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren – av Sveriges riksdagsledamöter inbillar sig att vårt land behöver rent idiotmycket kärnkraft ytterligare när vi redan producerar mest urankraft per capita i världen?

Samtidigt som de förnybara alternativen flödar fram och möjligheter till effektivisering är enormt stora, men någon lösning på hur atomsoporna ska kunna hållas avskilda från allt levande i hundratusentals år har vi inte.

Om förslaget går igenom är det både galet och fruktansvärt sorgligt! Inte minst för våra efterkommande generationer.

Birgitta Ohlsson (MP)

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons