Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oroande självgodhet

Kommentar till Lisbeth Granberg (10/8). Välskriven, träffsäker insändare.

Jag tog fram den av kommunens politiker fastställda kommunala skolplanen.

Annons

Den gäller för alla skolformer och inleds med följande ord: ”Ljusdals kommun är en ovanligt bra plats för barn att växa upp på.”

Självgodare än så är det väl svårt att uttrycka sig. Här är inte tal om att vi ska sträva mot att bli, nej, vi är redan ovanligt bra! Jag satt själv som politiker, när detta program fastställdes, och kämpade förgäves mot denna formulering.

Jag har frågat några lärare om skolplanen, men har inte träffat på någon som vet vad det står i den. Ändå kan man på sidan 10 läsa, att ”skolan skall tillsammans med elever och föräldrar regelbundet utvärdera skolplanen…” Lika tomma, politiska ord som den självbelåtna inledningen. Lisbeth kallar politiska löften för ”såpbubblor, vackra men utan substans”. Bra jämförelse!

Här är bakgrunden i kort sammanfattning. Före 1960 var skolan en statligt styrd och betald verksamhet. Utöver skolbyggnaderna ansvarade och kontrollerade staten genom Skolöverstyrelsen, SÖ, och länsskolnämnderna skolans verksamhet. Antalet klasser bestämdes av antalet elever. Inga klasser över 25 i de yngsta årskurserna, i de äldre högst 30. Statsbidraget bestämdes av antalet klasser. Lärarlönerna fastställdes av staten och lärarna fick en löneklass högre vart 3:e år. På den tiden kunde man tala om likhet över hela landet.

Så kom snilleblixten och dåvarande skolministern Göran Persson på den geniala idén att kommunalisera skolan. Den skulle då bli mer demokratisk och mer lika i hela landet. Nu skulle folket få äga skolan! Mot vad all sakkunskap, det vill säga lärarna och rektorerna, varnade för, lyckades han genomdriva förslaget.

Kommunerna insåg snart att skolan var ett bra objekt att göra besparingar på, och enda likheten mellan kommunerna består i ständigt sjunkande studieresultat. Rektorerna, som förr var pedagogiska ledare och till och med hade viss undervisningsskyldighet, sitter nu som administratörer åt skolförvaltningen. Man gör enligt uppdrag statistik av det mesta. Det värsta jag hört i den vägen, var en rektor som själv berättade för lärarna, att han hade räknat ut vilka lärare som satte de högsta respektive de lägsta betygen! Underlag för löneförhandlingar?

De självständiga rektorernas tid är förbi, när rektor bestämde över sin egen skola, hade praktiska idéer och förslag på pedagogiska grepp som skulle passa för just den skolan med sina traditioner och sina elever, idéer som han kunde diskutera med sina lärare och elever. Skolstyrelsen, som barn- och utbildningsnämnden, BUN, hette då, tillfrågades aldrig eftersom den inte var sakkunnig! Skoldemokrati till exempel kan aldrig införas på order av BUN eller skolplaner. Det kan bara rektor, när personal och elever är mogna.

Ja, Lisbeth Granberg, hur ska det bli när skolan börjar i höst?

Lennart Gunhamre

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons