Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om vikten av medmänniskor och ett språk

Jag har varit hemma i jul, varit förkyld och inte träffat så många. När det blev dags att åka till jobbet igen kände jag mig uppspelt, skriver insändaren.

Annons

Glad över att få byta några ord med receptionisten och äta lunch med kollegor. På bussen hem skämtade jag med chauffören. En sak som underlättar detta utbyte, och som jag har turen att ha, är språket, det gemensamma språket, och jobbet. De som inte har det behöver nog medmänniskor ännu mer.

Det kan ju vara skönt att få vara ensam ibland men till slut behöver (de allra flesta) människor andra människor. Bekräftelse, också den allra enklaste – ett skämt med busschauffören – är vårt bränsle. Någon sa att vi får 70 procent av allt beröm innan tre års ålder, snacka om att vi kan bli bättre på att bekräfta! Och omvänt, ge inte andra en anledning att bli besvikna eller ledsna. En bekant till oss drar det så långt att hon stänger av helljuset när det lyser starkt in genom ett husfönster. Hon tänker att de som bor där kanske är så himla trötta på att bli bländade att de tar ut det på varandra.

I förlängningen kanske de skiljer sig och blir ledsna människor som inte orkar bidra till att göra världen bättre. Läste nyss om någon som hjälpt en medmänniska som blivit stående med bilen i kylan som sa: ”Man får alltid tillbaka den hjälp man ger, kanske inte just från den man hjälper men från någon annan. Det jämnar liksom ut sig.”

Och oavsett om rådande politik gör det lättare eller svårare är det vi som måste utöva medmänskligheten.

Kärleksaktivisterna

Äntligen! Nu finns Helahälsingland som app. Ladda ner här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons