Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om den försvunna solidariteten

Så skönt Sven-Åke Thoresson att Du den 23 juni uttryckte den förlösande känslan över det fatala beslutet som försätter det tidigare solidariska landet Sverige på ett bottenläge i EU när det gäller öppenhet och solidaritet.

Annons

Det var inte bara ett sorgens beslut utan också ett skammens beslut och jag drabbades av lite uppgivenhet. Det är helt obegripligt att den absoluta majoriteten av våra folkvalda valde bort humanism mot protektionism trots massiva invändningar från samtliga biståndsorganisationer i Sverige. De nya asylreglerna som nu gäller i Sverige gör vårt land inte bara omänskligt utan också fattigt – att man inte kan inse det!

På sikt har invandring alltid inneburit något positivt inte bara för den som vandrar in utan också för befolkningen som är mottagare. Undantagen från denna regel är endast när invandring inneburit invasion eller kolonisation.

I 30-talets Europa var det också aktuellt med människor som flydde för sitt liv undan förtryck. Det var judarna i Nazityskland. Den omgivande världen hade även då stormöten om hur man skulle förhålla sig till alla ansökningar från dem vars livsutrymmen kränktes alltmer. Initialt var det inga hinder att lämna Tyskland, men de flesta länder – inklusive Sverige beslutade att den egna välfärden och arbetsmarknaden inte kunde tåla en invandring och vi stängde våra gränser. Det har vi fått skämmas för i efterhand. Hur blir domen från våra barn över juni 2016 när de folkvalda röstade bort humanism och medmänsklighet?

Margareta Sidenvall (KD)

kristdemokrat som fortfarande hyser hopp om att solidaritet skall komma tillbaka

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons