Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När mångfald blev enfald

Enligt informationschefen på Stora Enso Skog (31/5) har vi aldrig haft så mycket skog som i dag. Det mantrat har man hört upprepas till leda, allt medan fullastade timmerbilar i en aldrig sinande ström dag som natt rullar fram på våra vägar runtom i landet.

Annons

Ekvationen går inte ihop, om man inte räknar med de miljontals plantor som i rader sätts in på hyggena, plantor som oftast är gran (av ekonomiska skäl kan man förmoda, då älgen föredrar tall).

Men den stora frågan är, vad får vi för typ av skog på dessa planteringar? I min närhet har det på ett hygge satts in gran naturligtvis, där står plantorna tätt med knappt två meters mellanrum. Förut fanns där mest fura i olika åldrar, en del så grova att när de skulle fällas gick modern teknik bet, man fick ta till manuell fällning!

Nu har lövslyn börjat sitt intåg och ammar upp granplantorna, som i framtiden helt tar överhand. Vi som sett dessa planteringar sedan 1950- och 60-talen vet hur det blir, en mörk, tråkig "granparkering" med exakt lika gamla träd. Mångfald har blivit enfald, inget levande trivs där, varken flora eller fauna och inte heller människan. Det är ingen skog i den rätta bemärkelsen längre.

Vi som älskar naturen och skogen i synnerhet kan inte med största ansträngning se den hänsyn som informationschefen säger att skogsbolagen systematiskt utövar. Osökt infinner sig en undran: om informationschefen besökt och försökt ta sig fram i ett avverkat område, där det ser ut som ett världskrig dragit fram. Jag dristar mig till att påstå i stället systematisk förödelse.

Risken finns att våra efterkommande aldrig får uppleva naturliga skogar i sin närhet, utan blir tvungna att bege sig till avlägsna reservat för att få en bild av vad som fanns en gång.

En vis man skrev en gång; Skogen är vår arvedel, ett arv som man förvaltar skamligt i dag.

Redovisningen som informationschefen ställer upp om vad som sparas vid avverkningar ser ju väldigt fin ut på papper, om det i praktiken stämmer är en annan femma. Kantzonerna lever väl farligt vid nästa avverkning, och de enstaka sparade träden har en tendens att blåsa omkull när vindskyddet är borta.

Ett annat minus för en bra skogsmiljö är när skogen "städas" på skogsavfall och stubbar, som normalt ingår i kretsloppet men som nu går till biobränsle i värmeverk. Stubbar till exempel är rena skafferierna för insektsätare. Ingen vet på lång sikt vad detta med biobränsle leder till både lokalt och globalt.

Det finns skogsägare som verkligen utövar skogsvård och gör försiktiga virkesuttag, heder åt dem. Men tvärtemot finns också oseriösa som köper upp skogsfastigheter och omedelbart kalhugger och åsidosätter skogscertifieringslagen totalt för snabba pengar.

Med detta avslutar jag mina inlägg, filosofiska eller inte, om förlorade skogar.

Alice

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons