Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mycket har hänt sedan uppväxten i Täby ...

Jag har på senaste tiden haft vissa funderingar kring våra pensioner och levnadsvillkor, skriver Stefan Brandt med utgångspunkt från uppväxten i Stockholm.

Annons

Per Albin Hansson myntade begreppet folkhemmet. Man startade under 1950-talet egnahemsbyggen där en vanlig arbetare hade möjlighet att bygga sitt eget bo. Sådana villor växte upp i hela landet, kanske mest i Stockholms omgivningar.

Min far tog över ett sådant halvfärdigt bygge och färdigställde det med hjälp av arbetskamrater. Han arbetade som journalist på en veckotidning, med en månadslön understigande 1 000 kronor. Detta till trots hade han råd att hålla oss med bil, och vi kunde göra semesterresor. Vi bodde i Täby, då en liten by. Där vi bodde var det ett 30-tal, likartade familjer.

Åter till pensionerna: Min far uppnådde aldrig pensionsåldern, med det har jag gjort med råge. Vid pensionsuppgörelsen 1955 om ATP, (Allmän Tjänste Pension), skulle den utfalla med 80 procent av de bäst intjänade åren. Min pension är inte ens en tredjedel av de 80 procenten.

I dag är bostadsmarknaden fiktiv. Unga familjer har i stort sett inga möjligheter att skaffa fastighet. Min dotter, man och deras barn har med stora lån köpt just ett sådant egnahemshus i Vallentuna med prislappen 4,8 miljoner kronor. Min pappas hus kostade färdigt 6 400 kronor, och med en tomt på 3 500 kvm. I dag är det styckat och sex hus ryms på den tomten…

Stefan Brandt

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons