Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minska varghatet med riktiga rovdjursstängsel

I ett debattinlägg (2/7) sällar sig LRF:s viltansvarige Per-Olof Uhrus till skaran av vargmotståndare som tror sig kunna vinna poäng på den tragiska händelsen i Kolmårdens djurpark, där en skötare uppenbarligen dödades av parkens vargar. LRF:s syfte är glasklart, nämligen att minimera vår vilda vargstam till minsta möjliga nivå och allt i syfte att öka det egna jaktliga utbytet på klövvilt.

Annons

Han menar att forskare och debattörer nu fått ett bryskt uppvaknande efter att ha hävdat att vargen är ofarlig. Uhrsus borde avkrävas ett enda forskarnamn, eller för den delen en seriös debattör, som uttryckt att vilda vargar är ofarliga för människan. Vargen är kapabel att döda människor, det råder det inget tvivel om och det har också inträffat, men risken kan anses som mycket liten.

Betraktar vi de 26 länder i Europa som haft varg de senaste 30 åren, vilket motsvarar drygt en halv miljon vargår (vargår = en varg ett år), så har inte en enda människa dödats av vilda friska vargar, trots att vargarna i många av dessa länder lever i betydligt mer urbana miljöer än de skandinaviska. I Nordamerika, som har flera tiotusentals vargar och kanske så mycket som två miljoner vargår de senaste 30 åren, uppges två människor dödats av varg i modern tid.

Risken är således liten och särskilt om vi jämför med andra risker. Till exempel det faktum att två människor dödats och flera tiotals skadats av björn i Sverige under 2000-talet. Ett faktum som inte rönt särskilt mycket väsen av sig hos LRF. Eller varför inte de en till två personer som årligen dör i jaktolyckor bara i Sverige. En annan tankeväckande jämförelse är de åtta till tolv människor som årligen dödas i trafiken och de tiofalt fler som skadas allvarligt i trafikolyckor med överstora klövviltstammar. Överstora stammar som är långt större än vad de behöver vara för att uppnå livskraftiga bestånd, men som svenskarna i gemen mer eller mindre har accepterat för det jaktliga intressets skull. Tankeväckande, därför att i LRF:s värld är några hundra vargar uppenbarligen förbundets stora problem som till varje pris måste lösas genom ökad jakt.

Den konsekvensanalys som förbundet efterlyser välkomnas. Här kommer det att framgå att vargförekomsten inte är ett hinder för fårnäringens unika utveckling. Under 2000-talet och i takt med att vargstammen ökat, har antalet får i det mellansvenska vargbältet ökat med drygt 50 procent, så vad är problemet LRF?

I stället för att göra sig till megafon för varghatare borde LRF uppmana tamdjursägarna att upprätta rovdjursavvisande stängsel. Det lönar sig, det visar statistiken.

Anders Ekholm

naturvårdens representant i länets viltförvaltningsdelegation

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons