Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min mamma – min ängel

Alltid när min mamma grät, kändes det som att orsaken bakom dessa tårar var jag. Bröstkorgen brukade dras ihop och jag fick ett fruktansvärt dåligt samvete. Om jag grät, hittade hon alltid lösningen till mitt problem. Men när hon grät kunde jag inte göra någonting, jag var hjälplös. Hon kämpade emot livets smällar och segrade i ett krig som ingen visste om, helt ensam.

Annons

Min mor slet för sina tre barn, utan att tveka, utan att ångra. Hon gjorde allt hon kunde för att vi skulle få en bra utbildning och därmed kunna stå på egna fötter i framtiden. Jag minns för 14 år sedan, när jag var sex år gammal och skulle börja skolan som låg närmast vårt hem. Mamma höll i min hand utanför skolans grind, satte sig på huk för att komma i samma höjd som mig och sa: ”Nu är det din tur Seher, först din syster, sedan din bror, och nu är det äntligen din tur att gå i skolan. Sträva efter en bra utbildning som kommer ge dig ett bra liv i framtiden. Lova mig att aldrig ifrågasätta dina kunskaper och tro på dig själv”.

Utan att veta vad jag egentligen lovade då, men för att göra den människan som betyder mest i mitt liv stolt, sa jag självfallet: ”Jag lovar, mamma”.

Sedan dess, i 14 år, har hon alltid varit där för mig. Vid många tillfällen har jag tvivlat på mig själv, men varje gång har hon påmint mig om vad jag en gång i tiden lovade henne. Jag har lovat henne att skaffa mig bra utbildning så att jag inte behöver bli beroende av någon annan. Jag har lovat henne att skaffa mig kunskap för att bilda mina egna åsikter. Jag har framför allt lovat henne att tro på mig själv.

I dag förstår jag betydelsen av mitt löfte. Oavsett vad lärarna ställer för krav på mig försöker jag nå upp dit, inte för deras skull, inte för min egen skull, men för att jag en gång för många år sedan gav denna underbara ängel ett löfte. Ett löfte som jag inte tänker bryta.

Jag är nu inte långt från att uppfylla hennes önskan. Nu kanske jag ska kalla det även min önskan. Jag har upptäckt att detta är vad jag vill och också vad jag behöver. Jag har insett nu att jag inte gör detta endast för mammas skull, utan även för min egen. I denna värld ska man inte lita på någon mer än nödvändigt, då även skuggan av vita rosor är svarta. Jag har insett att jag bara har mig själv att lita på och det skulle jag inte klara av, om inte min mamma fick mig att förstå hur viktigt det är att tro på sig själv.

Om mindre än en månad tar jag studenten och hoppas på att mitt gymnasiebetyg tar mig hela vägen till Uppsala universitet där jag förhoppningsvis får nå mitt mål och lyckligt uppfylla mitt löfte till min mor. Hon förtjänar det, hon förtjänar allt i livet. Det minsta jag kan ge henne tillbaka är att leva lyckligt. Det tänker jag göra. Det som gör henne lycklig, gör mig lycklig. Hon är den enda levande varelse som jag dyrkar. Min förebild, min bästa vän, min högra hand, min mamma.

Seher Budak, SP08b

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons