Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Medljud och självljud

Solen lyser på det lilla samhället. En svag vind drar genom försommarens friska grönska. Fåglarna kvittrar.

Annons

Plötsligt skär en motorsåg igenom stillheten. En stund senare dyker det upp en grävskopa, som gnisslande och bullrande gräver upp gatan. Någon tar fram en motorcykel ur ett garage, sätter i gång den och sticker i väg med ett vrål. En annan släpper ut sin hund på tomten, där den glatt och ljudligt skäller. Det skrider mot förmiddag. Fram kommer maskingräsklippare, som fyller luften med sitt monotona, energiska ljud.

Fåglarna faller döda ned. Grannens katt blir autistisk medan skrammel och klirr hörs från återvinningsstationen.

Senare på dagen lägrar sig lugnet åter över det lilla samhället. Värmen tätnar. Det är alldeles stilla. Bara ett och annat måsskrän skär igenom luften.

Plötsligt dyker en stor lastbil upp vid återvinningsstationen. Det brummar, skramlar, dunsar.

Precis när tystnaden börjat sänka sig igen slits den sönder av folk som hojtar, ropar, pratar i mobiltelefon medan fönster slås upp, ur vilka musik strömmar ut som bildar ett kakofoniskt potpurri. Det överröstas bara av glassbilens glada signaturmelodi.

Lomhörd kurar jag skymning.

Om natten väcks jag av glada röster och dörrsmällande. Så vaknar jag helt till tonerna av en ettrig fyrhjuling, som kör fram och tillbaka på gatan, medan jag ser solen stiga upp och en ny dag randas i det lilla samhället.

Den som har öron kan höra

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons