Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljud och reaktioner

En natt vaknade jag av höga röster i trappuppgången och dörrbankande.

Annons

Jag somnade om. Sedan vaknade jag igen av älskogsljud från någon grannlägenhet. Jag somnade om. Så väcktes jag en tredje gång av buller, en man som skrek och en kvinna som började gråta. Nu kunde jag inte somna om. Det var oroligt i huset. Först halv fem blev det tyst och lugnt.

För många år sedan söp jag hårt en tid. Varje morgon vaknade jag med kläderna på och tomflaskor på golvet. Skivspelaren stod på högsta volym. Själv hade jag inte ens ett minne av att jag spelat musik. Jag mindes ingenting av kvällen före. Men ingen klagade. Ingen ringde på. Ingen lapp i brevlådan. Ingen varning från bostadsbolaget. Ingenting.

Jag sökte hjälp mot spriten och blev nykter, helt nykter. Efter ett tag upptäckte jag att jag fick ett hav av tid. Tid som jag tidigare stänkt vinet. Vad göra?

En tidigare bekant, en genommusikalisk hårdrocksgitarrist tog fram en gammal akustisk gitarr ur gömmorna som han gav mig. Helt omusikalisk började jag plinga på gitarren, slå an en sträng. Snart uppslukades jag helt av det. Förlorade helt känslan för tid och rum när jag greppade gitarren. Tankar på alkohol, känslan av ensamhet, grubbel, allt dansade bort med gitarrens spruckna toner. En kväll när jag mer och mer klivit in i "sfärernas musik" med gitarren, ringde det plötsligt på dörren. Utanför stod en ung kvinna i tofflor, morgonrock och med papiljotter i håret. Ilsket bad hon mig "sluta föra oväsen mitt i natten". Ploink!

Hemmets lugna vrå

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons