Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Långgatan – i mitt sinne

Svar till Pär Århammar (22/8).

Roligt att du uppmärksammade förra årets stora firande av vår vackra gata.

Annons

I år hann jag dessvärre inte med att arrangera en Långgatans dag då all tid och kraft har gått åt till att realisera min dröm, mitt pomeranshus – men till 2013 ska jag ha samlat kraft så då kör vi en uppföljare och firar gatan igen, hoppas du kan komma då.

Det glädjer mig att du tycker att Pomeranshuset är en vacker byggnad, för mig är hon en stolt och vacker drottning med ett namn som kastar oss rakt in i svensk trädgårdshistoria. Pomeranshus var den första svenska benämningen på dessa byggnader myntat av Olof Rudbeck den äldre, 1600-tal. Att dina tankar går till Ulriksdals slott, som tidigare hette Jacobsdal, är lite roligt då Jacobsdal hade ett av de första pomeranshusen som Olof Rudbeck var med att uppföra. Ulriksdals orangeri är naturligtvis en av mina många inspirationskällor.

Det som gör mig förvånad är ditt sätt att se på tillgängligheten till vårt vackra vattentorn. Jag ser det på ett helt annat sätt. Aldrig tidigare har väl vattentornet varit så tillgängligt och välbesökt som sommaren 2012! Oräkneliga skaror ljusdalingar och utsocknes har fått låna nyckeln i Pomerans huset för att för första gången upptäcka ”vår bygds signum” och vandra trapporna upp i vattentornet och ännu fler har stilla på backen njutit vyn av vattentornet som den vackraste fond.

Vet du, jag tänker så här. Emil Fagerlund från Fägre socken i Skaraborgs län valde att bosätta sig i Ljusdal där han framgångsrikt startade och drev egen verksamhet. Emil Fagerlund var charkuterimästare och han var också mannen som 1901 byggde sitt drömslott, sitt Tomtebo, numera vårt hus. Kort därefter bygger han den vackraste byggnad för sin verksamhet; Fagerlunds kött och fläsk, han bygger Wienercaféet. Och hade Emil Fagerlund inte varit charkuterimästare och hade han inte byggt Wienercafét för sin verksamhet utan varit trädgårdsmästare med stor passion för citrus och medelhavsväxter, ja, då hade det 1901 stått ett Pomerans hus på Tomtebo.

Avslutningsvis tycker jag det var väldigt tråkigt att du inte tog dig tid och komma in. Då hade du kunnat få uppleva det sinnrika med att njuta en stund under hästkastanjen med vattentornet i bakgrunden, det praktfulla träslottet som fortfarande stoltserar på höjden och vi hade kunnat samtala om då och nu. Det hade jag tyckt varit mycket trevligt!

Hoppas verkligen att du hittar hit igen.

Maria Bremefors

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons