Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landsbygdsbefolkningen är alltid på tå

/
  • Den otåliga landsbygdsbefolkningen väntar inte på byråkratin utan är alltid på tå för sin bygd, skriver Kennet Nilshem.

Mycket prat nu om regioner och former för organisation och olika möten i den politiska sfären. Men, snälla nån, det är väl inte mer prat vi behöver, nu gäller det att handla, skriver Kenneth Nilshem.

Annons

Det kan inte vara fler möten med prat nu, och det är inte organisationens form utan politikens och verklighetens innehåll som förbättrar och förändrar. Problem måste lösas här och nu, inte senare och nån annanstans.

Verkligheten finns lokalt, bland människor. Utveckling startar på en plats, vi har ett problem att lösa gemensamt. Det är något som dokument, planer och strategier inte klarar av. Det är verkstad, att göra saker, som ger möjligheterna. Dokumenten och organisationer på olika nivåer ska och kan stödja, coacha och uppmuntra. Men, de kan också motarbeta verklighetens skaparkraft och utveckling.

Staten är inte go´ att tas med i dessa sammanhang. Statliga bolag, verk och myndigheter tycks leva egna liv, bortom intryck från verkligheten. Skattemyndighetens manövrar beträffande sina kontor runt om i landet är ett förfärande tydligt tecken på det. Politiker av olika kulörer säger gör om och gör rätt, men myndigheten har inte öron att höra med. I Norrlandsförbundet gör vi vårt för att påtala, påvisa och övertyga om en annan tingens ordning när det gäller den statliga servicen till de, medborgarna i hela landet, som myndigheterna är satta att betjäna.

I bygdegårdsrörelsen gör vi saker. Bygdegårdar, och andra samlingslokaler, är viktiga nav i många landsbygder, som centra för demokrati, kultur och service. Vi jobbar nu nationellt, distriktsvis och lokalt att rusta rörelsen för den leaderperiod vi redan är inne i, men som Jordbruksverket inte har lyckats kicka igång. Detta trots två kick-offer, åtminstone, som jag deltagit i. Hur kan det vara så svår- och senstartat i detta land? De lokala utvecklarna, oftast ideellt engagerade som exempelvis i bygdegården, väntar på staten. Men många gånger görs det saker ändå, behoven väntar inte på byråkratin och en otålig landsbygdsbefolkning är alltid på tå för sin bygd.

Kenneth Nilshem

Arbrå

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons