Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kontinuitetsskogsbruk ingen mirakelmedicin

/

Rebecka Lemoine och Bo Falk fortsätter att slira på sanningen.

Annons

Ännu fler fantastiska påståenden än från förra insändaren (helahälsingland.se22/4) presenteras nu. De påstår att gallringarna måste subventioneras för att bli lönsamma. Av vem, undrar jag?

I en välskött skog som är röjd så går även en 1:a gallring ihop ekonomiskt, även om skogsbolagen gör allt för att inte betala massaveden skäligt. Vidare skulle självföryngrad tall eller björk klara sig bättre mot betesskador i en kontinuitetsskog än i en vanligt skött skog. Det är nog tvärsom, plantorna växer fortare ur beteshöjd i en vanligt skött skog, i en kontinuitetsskog tar det årtionden. Angående årsringsutvecklingen så ökar den med ett glest stående bestånd. Och ett tätt underbestånd, som senare friställs så blir årsringsutvecklingen ojämn, och sådan skog är inte eftertraktad av industrin. Att som skribenterna ta fram Harald Holmberg som ett bra exempel är lite farligt. I Harald H. fall handlar det om fjällskogsblädning med dess svårighet att få till nöjaktig föryngring.

Ordet kalavverkning som skribenterna och även andra miljöorganisationer gärna använder för att smutskasta skogsbruket är förlegat. Idag kan du avverka med självföryngring, skärmar och luckhuggning. Hänsynen på hyggena gör att dessa inte längre är kala. Skogsbruket idag medför ingen risk för naturkatastrofer. Som slutord: Kontinuitetsskogsbruk är fortfarande en form av gallring enligt mig och många andra.

Erik Andersson

skogsbonde Iste, Vallsta

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons