Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Knarkproblemet inte okänt

Svar till En alldeles vanlig mamma (6/5).

Först ska sägas att jag till fullo förstår den förtvivlan och frustration som du redovisar i din insändare.

Annons

Du hänvisar till oss tjänstemän i kommunen, tycker inte vi riktigt tar problemen på allvar. Till det kan jag bara säga att jag och mina medarbetare är klart medvetna om de problem vi har och vi gör dessutom allt vi kan för att komma tillrätta med situationen.

Samtidigt är det viktigt att veta hur vår lagstiftning ser ut och fungerar. När vi har en person som missbrukar alkohol eller droger, finns två vägar att göra ingripanden på. Den vanligaste är att vi tillsammans med den enskilde och dennes anhöriga på frivillig väg genomför insatsen, till exempel placering på behandlingshem. Ibland vägrar den enskilde inse hur allvarlig situationen är, (även om både föräldrar och kompisar ser och agerar). Då kan vi tillämpa LVU (Lag om vård av unga) och LVM (Lag om vård av missbrukare), men i detta sammanhang är det just som du skriver i insändaren, så att här måste problemen vara av sådan allvarlig art för att domstol ska ta ett beslut om tvångsåtgärder. Detta kan ur allmän mänsklig utgångspunkt kanske ses som nonchalans, men är så svensk lagstiftning har valt att reglera just tvångsåtgärder och det leder också till ett större krav på hur utredningarna ser ut (tar längre tid).

Hur skulle vi kunna göra på ett annat sätt?

På en konferens som vi hade här i Bollnäs den 5/5 diskuterade vi bland annat dessa frågor och det som prövats på några andra håll är att föräldra- och kompisnätverk genomför tillsammans med personal från socialkontoret ett interveneringssamtal med den ungdom som drogar.

Om och när sedan den ungdom som har problem, med föräldrarnas och kompisarnas hjälp förstår att ta emot ett erbjudande om hjälp via placering på ett behandlingshem, så kan detta göras snabbt eftersom det då är en frivillig placering.

Du undrar avslutningsvis var socialtjänsten fanns under de år pojkarna drogade. På den frågan vill jag bara svara följande. Vi som arbetar med dessa frågor inom socialtjänsten är cirka 15 personer, i Bollnäs bor cirka 26 000 personer, av dessa är 18 00–20 000 vuxna. Problemen vi ser kommer aldrig kunna lösas av några få, vi alla vuxna måste hjälpas åt, för att dessa problem ska fås att försvinna. Framför allt måste alla vuxna som har daglig kontakt med barn och unga vara dem som dels skickar rätt signaler och dels ser till att gripa in när så behövs.

Lennart Nyman

socialchef i Bollnäs kommun

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons