Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan arbetslivet ställa upp på de sjuka?

I dagens läge är det en katastrof att bli allvarligt sjuk, då reglerna inom den så kallade rehabiliteringskedjan och villkoren för den sjuke individen försämras hela tiden.

Annons

Att få ”rätt” vård och specialistkompetens tar tid inom vissa sjukdomar. Alla sjukdomar kan inte botas eller för den delen lindras så pass mycket att man kan återgå till arbete. I vissa fall är det endast om medmänniskor ställer upp på den sjukes situation som en återgång till arbete skulle fungera. Är samhället (arbetsplatser och medmänniskor) villiga att ändra sitt livsmönster för att kunna ta mot en människa som är i behov av anpassning som inkräktar på andras liv? Är du det?

Man trampar på dem som ligger. Den sjuke tappar sitt värde och känner sig nervärderad. Efter att de nya sjukreglerna har tryckt ner en totalt i skosulorna, med nya försämrade inslag hela tiden. Utredning på utredning och så vidare trots läkarintyg och samma sjukdomsbild, i jämförelse med en brottsmisstänkt tills man tippar över kanten det vill säga utförsäkras. Då är det dags att man ska ut och leta jobb. Stark nog att tro på sig själv, så man kan in och slåss bland de friska om de få lediga arbetsplatser som finns. Sann ironi. Kanske lite värdighet på vägen kunde hjälpa.

Alla vill ju bli frisk(are) och få hjälp av vården att kunna få en dräglig livssituation, både som människa och på så sätt återkomma till något arbete, där de kan tänka sig att ställa upp de krav som sjukdomen kräver. Då är synen på hur man möter en medmänniska viktig. Byt med mig för en dag…! Känn pressen, oron över familjesituationen, livet framför sig, sömnlösa gråtande nätter. Lev med sjukdomen, dag och natt, år efter år! Ingen paus, ingen vila.

Jag är alltså människan som tappat sitt värde i och med den dagen jag fick min sjukdom. Jag är trött, ledsen och överkörd efter att ha kämpat i många år med att lära sig leva med sjukdomen och att acceptera det tragiska man hamnat i.

Ni som syftar på att alla människor som är sjuka bluffar om sin situation, borde sätta sig in i de som fått sina liv krossat av sjukdom. Hjälp oss i stället och stärks oss (!) så kanske det ger sig och jag återfinns ibland medmänniskor på en ny arbetsplats där jag kan känna att jag gör nytta och blir väl bemött. Värdighet. Det är min dröm! Möt människan bakom sjukdomen och ställ upp på denne. Att bli frisk på bestämd tid fungerar inte och inte botas sjukdomen av att bli ”fattiglapp” heller! Synd nog.

”Vi sjuka” och vargarna är de nya man vill utrota i samhället men det är fler som kämpar för vargens rätt i Sverige än oss sjuka.

Sjuk i ett ”modernt” Sverige

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons