Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ja men hur var det då, Olle?

Olle Nilsson Sträng känner sig trängd. Och nu ska han ge igen. Han tar i ordentligt och påstår att vad jag skrivit i Brotorgsaffären är skrönor utan koppling till verkligheten.

Annons

Olle Nilsson Sträng känner sig trängd. Och nu ska han ge igen (3/4). Han tar i ordentligt och påstår att vad jag skrivit i Brotorgsaffären är skrönor utan koppling till verkligheten.

Det är en lång artikel han skrivit, men det enda konkreta exempel han ger på min vårdslösa hantering av sanningen är att jag skulle ha påstått att han röstade för försäljning av Brotorget. Det gjorde han inte, skriver han. Men det gjorde han ju visst. Dumt att påstå något annat, för allt finns protokollfört.

Fler exempel har han inte.

Om sanningen är svår att hantera kan det bero på två saker. Endera att sanningen är häpnadsväckande och närmast osannolik. Eller att någon har gjort sitt bästa för att dölja den. Här gäller båda förhållandena. Och det är ganska magstarkt av Olle att först sprida dimridåer och sedan anklaga andra för att de tvingas gissa vad som pågått.

Men mycket kommer fram efter hand, bilden klarnar. Den bilden är inte till fördel för Olle. Den berättar hur han någon gång i höstas tog kontakt med herrarna Jonsson och Perzon, och med Sjaelsö, för att i samråd kringå rådande avtal, som han själv stod bakom, och arrangera så att Jonsson och Perzon skulle få den så kallade rådigheten över torget och kunna bygga den galleria som Olle (och Evy), nu mest av prestigeskäl, så hett önskade sig. Troligen var Olle själv den drivande. Inblandade kommunala tjänstemän belades med munkavle.

Enligt Perzon förklarade Olle att kommunen inte ville ha tillbaka rådigheten över torget. Inte heller detta hade han något som helst mandat att göra. Hade istället avtalet fått löpa hade kommunen idag fått torget tillbaka!

Utrymmet i en insändare medger tyvärr inte att vi går in på alla turer i detta motbjudande spel, och somligt är ännu oklart, men när avtalstiden gått ut visade det sig plötsligt att torget hade fått nya ägare. Dessa förklarade sig nu villiga att sälja tillbaka en mindre del, till ett pris som var tio gånger köpeskillingen för hela torget.

Den som förmedlade budet till kommunen var märkligt nog Olle Nilsson-Sträng själv. Detta bud visade sig mycket riktigt vara identiskt med vad som därefter blev Olles egen linje inför de kommunala församlingarna.

Ingenting av detta är skrönor utan koppling till verkligheten. Och jag har ingalunda varit ensam om att påtala dessa saker. Yngve Käck har till exempel gjort det. Jan Karlsson (FP) konstaterade vid senaste kommunfullmäktigemötet att här förekommit dubbelspel, vilket utvecklades till den troligen mest pinsamma incidenten i kommunfullmäktiges historia, när Olle Nilsson-Sträng försökte slingra sig ur.

Dubbelspel, eller trolöshet, om Olle Nilsson-Sträng inte trivs med sådana omdömen, uppmanar jag honom att nu i detalj redogöra för hur allt egentligen har gått till.

Thomas Tidholm

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons