Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte i krig – bara terrorbekämpare

För några hundra år sedan ställde man upp sina regementen på ett öppet fält. Först besköt man varandra med kanoner och musköter, sedan brakade man samman med svärd och hillebarder, skriver Tord Jerfsten i en krigshistorisk betraktelse.

Annons

Stridsvagnen gjorde sitt intåg under första världskriget. Arméerna kämpade mot varandra nergrävda i skyttegravar. Andra världskriget dominerades av flygbombningar, ubåtar, krigsfartyg och haubitsar. Atombomben gjorde sitt intåg.

I alla dessa krig så var soldaterna uniformerade. Det var tydligt vem som var vän eller fiende. Det var ganska förutsägbart var kriget skulle utspelas.

Under 50-talet (kalla kriget) satsades det på att bygga upp stora kärnvapenarsenaler, mängder av stridsvagnar, artilleri, sjöstridskrafter med hangarfartyg, långskjutande robotvapen, högtflygande bombflygplan, jakt-, attack- och spaningsflyg. Tron på teknikutvecklingen var stor.

Så kom Vietnamkriget. Kriget kom inte att utspelas som förväntat. Fienden var inte alltid tydligt uniformerad. Stridsvagnarna gjorde ingen stor nytta i djungeln. Bombningarna var inte effektiva. Fienden betedde sig inte som man borde. Man provade med att avlöva hela Vietnam för att hitta fienden. Fienden förflyttade sig genom djungeln med cykeln på ryggen. Helikoptrarna fick mycket stor betydelse. Stormakten USA led ett nesligt nederlag mot den lilla staten Nordvietnam.

I Sverige dammade man av de gamla 20 millimeters luftvärnspjäserna för att kunna bekämpa helikoptrar.

Irakkriget blev ett riktigt krig med flygbombningar, stridsvagnar och robotar med hög teknisk precision.

Men vad händer nu?

Fienden är ojust, den angriper oss med bomber i våra städer. Vi kan inte förutse var det kommer att hända nästa gång. Vi bekämpar dem med traditionella medel. Mer flygbombningar ska mjuka upp fienden (terroristerna som vi kallar dem). Vi ser det inte som att vi befinner oss i krig, vi bekämpar bara terrorism.

Vi måste hjälpas åt att bomba mera (helst med drönare för då riskerar vi inte några egna liv).

Vi i Sverige tillämpar en mjukare linje. Vi hjälper till med transporterna så att underhållet fungerar till de stridande enheterna. Då räknas det inte som att vi bedriver krigföring.

Min son sade när han var fyra år: ”Du pappa, tänk om man kunde fridlysa människan, då skulle det inte bli några krig.”

Tord Jerfsten

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons