Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Indelningen i storregioner borde ha demokratisk förankring

I en debattartikel (160630) skriver regeringens utredare, Barbro Holmberg och Kent Johansson, om delbetänkandet gällande den nya regionindelningen som i går, torsdag 30 juni, överlämnades till civilministern Ardalan Shekarabi. Patrik Stenvard (M) svarar på debattartikeln.

Annons

Idén om nya regioner har diskuterats under många år och flertalet förslag på kartor och gränsdragningar har presenterats från statligt håll. Varje gång har det anförts tvivelaktiga argument utan att samtidigt presentera underlag som visar att förslaget har någon bäring i verkligheten. Det finns såklart en rad frågor som utredarna bör kunna svara på innan de lägger något som helst förslag på större regioner.

Läs även: Sverige behöver nya län

De hävdar att dagens regionala obalans leder till att 18 av våra landsting och regioner halkar efter de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Beror det verkligen på att två av dem har bildat större landsting, eller det faktum att det är Sveriges tre största städer? Vi kan se att även andra större städer växer i snabb takt, exempelvis Uppsala. Även residensstäderna i de mindre länen växer snabbare än motsvarande städer i de tre storregionerna. Gävle, Västerås, Nyköping och Örebro växer i snabbare takt än exempelvis Skövde, Vänersborg och Kristianstad.

Ser man även på hur de statliga investeringsmedlen fördelar sig över landet de kommande åren, så sticker inte dessa tre storregioner ut på något sätt. Det är de mindre regionerna som lyckats bäst med den lobbyverksamhet som utredarna pratar om. De menar även att tillväxten ökar snabbare i de större regionerna, men även där kan vi se att påståendet inte stämmer. Om vi jämför regionalbruttonationalprodukten, som är ett av flera mått på tillväxt, ökar den inte snabbare i de stora regionerna jämfört med mindre län, såväl Uppsala som Halland har helt klart högre tillväxttakt än de tre stora regionerna.

När det till sist gäller hälso- och sjukvården så har vi redan väl fungerande sjukvårdsregioner som samarbetar kring den högspecialiserade vården. Så påståendet som gör gällande att befolkningsunderlag saknas i dagens landsting/regioner stämmer inte heller. De facto kommer underlaget för Akademiska och USÖ däremot att minska i det förslag som indelningskommittén lägger fram.

Tyvärr kan vi se att utredarna helt har utelämnat det demokratiska tillika underifrånperspektivet. Vad säger våra länsinvånare om denna jättereform? När ska medborgare tycka till? Hur har den demokratiska processen sett ut som gör att just detta förslag är det bästa? Varför denna brådska att tvångsgifta ihop landsting redan 2019?

För att få någon som helst demokratisk legitimitet i förändringen så bör det finnas möjlighet att ha ett val till landsting/riksdag innan denna reform genomförs. Alternativt bör det ordnas någon annan demokratisk process där alla gävleborgare ges möjlighet att säga sitt om hur man ser på den framtida regionen. Är det verkligen så att gävleborgarna verkligen vill ha ett Storsvealand och ett Stornorrland – eller är det så att man kanske vill se någonting annat?

Det är dags att vända regionbildningsdiskussionen upp och ner. Istället för ett uppifrånperspektiv där statens utredare pekar med hela handen, anser vi att initiativen bör komma underifrån i en väl demokratiskt förankrad process.

Patrik Stenvard (M)

förbundsordförande

Nya Moderaterna Gävleborg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons