Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I väntan på Godot

I väntan på regionsamverkan, eller inför frågan om Hälsingland, som egen region, kan man fundera över begreppet kulturpolitik. Regional sådan eller i samverkan, kommuner emellan. Eller hur denna framträder i just Ljusdals kommun, och då i frågan, Stenegård.

Annons

Många frågor har ställts kring författaren Samuel Beckets pjäs, I väntan på Godot! Vad handlar den om? Vad vill den säga?

En teori, inom teologi, har prövat frågan om, pjäsen, går att likna vid ett grekisk-ortodoxt fenomen, kring den religiöse mystikern. ”Jag ikläder mig symboliskt, människans väg”!

Vad blir? Visa glädje över att frågan inte är svaret, skyldig! Det är svaret!

Samuel Becket lär ha fått frågan, om han, inspirerats av Bibeln! Becket, som tidigt lämnat sitt Irland, lär ha svarat: Jag har hört talas om den boken.

Pjäsen, I väntan på Godot, dess handling, är också, hur en väntan på något, kläs i en texts framförande, textens pauseringar, infall, famlanden. Vilket gör själva texten till en slags omvänd moralitet och verktyg, en slags frihet och ökat plastiskt utrymme mellan luffarna Vladimir och Estragon.

Ett annat begrepp, det grekiska begreppet ”Palimpsest”, en skrift på pergament. Som skrapas ut, ersätts av en ny skrift, som skrivs över den tidigare skriften, och ytterligare en ny, som ersätter, den tidigare, och så vidare. Då något av de tidigare skrifterna blir kvar, blandar sig i den senare skriften, och för att genom, kravet på att vara nedskrivet, än mer artikulerad och läst. Därmed också tenderar bli alltmer oläslig!

Vad gör, att man, under ett remissarbete, kring region Gävleborg eller i kommunal samverkan, region Hälsingland, där Stenegård kan få en annan regional roll?

Andra regionala pengar! Ändock och återigen kommer att tänka på Beckets pjäs, I väntan på Godot.

Eller den frihet, en skrift, eller betänkande, kring tjänster, administration, organisation skänker, om detta samtidigt, och sakta utplånas, bli sin egen aska, genom att verka.

Och genom att överge, eller i detta, se farsen! Lika sakta som texten försvinner, låta den återigen ersättas av fundamenta. Verket, rörligheten, konstverket, musiken, humorn,

Leif Andersson, Karsjö

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons