Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I stället för ett nej i politiken

En önskan jag har detta år är att få höra argumenten när man säger nej i politiken. Vad har man själv för alternativ? skriver Kennet Nilshem (C) och fortsätter:

Annons

Hur ser deras utveckling och framtid ut? Räcker det att vara emot?

Ibland säger man nej av rädsla, en annan gång av ekonomiska skäl, en tredje gång för att man ska, oavsett allt annat.

Migrations- och integrationspolitiken är exempel på det första. I fullmäktigeförsamlingar säger främlingsrädda extremister nej till ensamkommande barn och en effektiv integration. Det blev mycket tydligt inte minst i Bollnäs när kommunens insatser för ensamkommande barn diskuterades politiskt. Tragiskt naturligtvis, att egen rädsla stoppar förmågan att tänka och agera solidariskt.

Tänka fritt är stort, men också att tänka rätt! Låta insikt komma före åsikt.

Ett gott exempel på positivt agerande kunde ses i tv i helgerna. Med adresslapp om halsen, hur tiotusentals finska barn fick fristad i Sverige undan kriget därhemma. När Finlands sak blev vår, långt ute i de svenska bygderna. Till mormor och morfar i Undersvik kom Mirja från Lovisa.

Ett annat gott exempel är människor från det forna Jugoslavien som kom på 1990-talet. Till fotbollslaget i Arbrå kom Mujo.

När jag nu ser staketet på Kastrup kommer två bilder för mig. Den ena från gränsen Österrike–Ungern 1989, en gräns med sumpig terräng och taggtrådsstängsel och vakttorn. Det var ett halvår innan berlinmurens fall, minns tydligt känslorna.

Den andra bilen är färsk, från Berlin oktober 2015. Rester av muren står som förskräcklig påminnelse, stenar i gatan visar var den gick. Monument över förintelsens offer berättar för oss om katastrofen.

Vad är det som är så svårt att förstå?

Kenneth Nilshem

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons