Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur många unga ska offras?

Vi kunde läsa i LjP den 29 november att Ljusdals kommun inte är med på tåget och hjälper ungdomar till arbete i Norge.

Annons

Vårt kommunalråd Roland Bäckman (S) uttryckte sig på följande nonchalanta sätt "jag har hört lite om det där och det låter intressant så jag ska kolla upp det". I en kommun som Ljusdal med en av landets högsta ungdomsarbetslöshet så ska kommunalrådet kolla vidare, tala om engagemang.

Samma brist på engagemang för Ljusdals kommuns höga ungdomsarbetslöshet och de oacceptabla måluppfyllelserna i skolan visade kommunfullmäktigeledamöterna vid fullmäktigemötet den 26 november. Här betonades i stället vikten att vara överens och att alla skulle ta sitt ansvar för att skapa en god och gemytlig stämning.

Malin Ängerå (S) ordförande i utbildningsnämnden menade på fullaste allvar att kunskapsmålen i årskurs tre inte var viktiga för en röd regering. Hon ansåg att dessa kunskapsmål egentligen var ett påhitt från den borgerliga regeringen. Malin Ängerå anförde vidare att det finns många framgångsrika människor som struntat i skolan. Här gör ordförande i utbildningsnämnden en grov generalisering – betänk alla de elever som gått ut skolan i Ljusdal utan en fullständig examen. Jag tror inte att det är många av dessa elever som känner igen sig i Malin Ängerås beskrivning. Den krassa verkligheten är tyvärr den motsatta, dessa ungdomar tvingas till ett liv i utanförskap och med en mycket dålig självkänsla.

Malin Ängerå fortsätter att upprepa sina floskler, som att vi arbetar med våra åtgärdspaket och det är ett långsiktigt arbete som vi gör. Vi kan inte förvänta oss resultat med en gång men resultaten kommer och vi har fokus på insatser i tidig ålder. Dessa floskler upprepas vid varje utfrågning som jag varit på under mina år som aktiv fritidspolitiker.

Hur många ungdomar ska offras och skickas ut i arbetslöshet innan trenden vänds? Du får tycka vad du vill om kunskapsmålen men en sak är säker, okunskap är det största hotet mot vår demokrati. Förminska inte kunskapsmålen, utan baskunskaper är våra elever dåligt rustade inför framtiden och det är få arbetsgivare som är villiga att anställa ungdomar som saknar en gymnasieexamen.

Jag och många med mig saknar konkreta och kraftfulla insatser för att våra barn och ungdomar ska klara kunskapsmålen. Det är oacceptabelt att 35 procent av våra tredjeklassare inte klarar de nationella målen, här måste resurser omedelbart sättas in och ordförande i nämnden måste sluta att rabbla upp självklarheter som vi hört under alltför många år, den negativa trenden måste brytas.

Bodil Eriksson

orolig mormor och farmor

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons