Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högstadiet för inriktat mot de teoretiska ämnena

I HT (13/4) ondgör sig två S-företrädare över tillståndet i den svenska skolan.

Annons

Inte med ett ord berör de det faktum att det nuvarande skolsystemet organiserades och mer eller mindre framtvingades av en rad S-regeringar under de senaste 50–60 åren. Redan när förslaget till den nya skolan las fram i mitten på 1960-talet av den så kallade Erlanderska skolkommissionen med den åtminstone då välkände vänstermannen Stellan Arvidsson som drivande kraft riktades stark och väl underbyggd kritik mot förslaget.

Den viktigaste principen i förslaget var den sammanhållna klassen. Detta var också den svaga punkten. Och fortfarande efter 50–60 år är detta högstadiets stora problem och svaga punkt. Och dessutom orsaken till att så många elever går ut högstadiet utan fullständigt betyg.

Det nuvarande högstadiet är i grunden en felkonstruktion som bygger på idén att det är värdefullare och ”finare” med teoretiska studier. Denna syn på skolan är det första som måste rensas bort; eleverna har olika begåvningstyper. Man kan helt enkelt inte begära att en elev med ”fel” begåvningstyp ska kunna passera igenom högstadiet utan problem. Det nuvarande högstadiet med dess snedvridning mot teoretiska ämnen måste snarast konstrueras om. Det är sorgligt att de två S-företrädarna fortfarande tänker i banor från 1950–1960-talen. De framhåller i sitt inlägg den sammanhållna skolan trots att den sedan länge visat att den har spelat ut sin roll.

Jag är mycket förvånad över att politiker som vill reformera högstadiet inte verkar vara insatta i de framsteg man gjort de senaste 10–20 åren i inlärningens psykologi samt hur hjärnan tar emot inlärning. Sätt likvärdigheten i fokus skriver S-företrädarna under punkt 4. Vad menar de med detta? Likvärdighet i skolan är enligt min åsikt att ge varje elev efter hennes/hans begåvningstyp och förmåga.

Stärk lärarna i deras uppdrag, skriver man i sitt inlägg. Men inte med ett ord vill eller vågar man nämna lönen för mödan. Det är svårt att stärka lärarna när det nu gått så långt att praktiskt taget inga ungdomar vill satsa på yrket. Inte att undra på med en lön som ligger i Europas bottenläge. Ungdomarna är naturligtvis inte dumma; de vill satsa på något som lönar sig bättre. Och det är inte läraryrket. Utbildning lönar sig inte trots allt prat om motsatsen.

I inlägget vill man stärka rektorerna i deras pedagogiska ledarskap. Ja, det är väl bra.

Men då borde det naturliga vara att först och främst föreslå att den som vill bli rektor får en rejäl utbildning för detta viktiga och ansvarsfulla jobb. Och avskaffa som det är nu: först söka och få jobbet därefter utbilda sig till det. I Finland, ett land som har mycket goda resultat i internationella mätningar, utbildar man sig först till rektor och sedan kan man söka jobbet.

Björn Cobdal

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons