Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjälp till flyktingbarn

(Uppdaterad 5 juni) Världen över lever barn under svåra omständigheter.

Annons

Krig och förföljelse drabbar inte bara vuxna utan ibland också barn. Därför måste en del barn fly från de platser man bor, fly från sina vänner, ibland skiljas från sina föräldrar. De allra flesta av dessa barn tvingas liksom majoriteten av världens flyktingar leva under omänskliga förhållanden i en annan del av det egna landet, eller i något annat fattigt grannland. Faktum är att FN:s flyktingkommissarie António Guterrez nyligen berättade att det fortfarande finns färre asylsökande i hela den industrialiserade världen än vad som bor i ett enda flyktingläger, Dadaab, i nordöstra Kenya.

Några av dessa barn lyckas på farliga vägar ta sig till Sverige, en del utan att veta vad som hänt med den egna familjen. De är utan förbindelser med sitt gamla hemland, utan den trygghet som vänner och familj ger så många av oss andra. De lever i rädsla, både för vad som hänt föräldrar och syskon som för hur det ska gå i framtiden.

I Sverige möts många barn av misstro och ifrågasättanden. Migrationsverket bedömer inte sällan ett barns ålder till högre än vad den egentligen är och röster höjs för att än mer rättsosäkra metoder för åldersbestämning ska införas, trots att de går stick i stäv med FN:s rekommendationer och överallt kritiserats av experter. En del kommuner vägrar fortfarande att ta emot flyktingar och också flyktingbarn som kommer ensamma. Det sprids till och med fördomar om att många eller de flesta av dessa barn egentligen inte är barn, utan vuxna.

Jag tycker att Sverige har ett ansvar i att ge skydd till dem som behöver. Skydd ska också barn kunna få, och trygghet att försöka bearbeta de ofta hemska upplevelser av krig, våld och förföljelse man har varit med om. Då måste vi våga lyssna på barns berättelser och ta dem på allvar. Vi måste se till att det finns plats till dem i trygga boenden i landets kommuner. Vi måste låta barn få vara barn.

Laila Lindberg

Replik:
I en insändare den 4 juni pekar Laila Lindberg på det ansvar Sverige har för flyktingbarn. Jag har förståelse för det engagemang som finns för ensamkommande barn.

Barn och ungdomar som i sina hemländer upplever krig, förföljelse och oroligheter far naturligtvis illa i en sådan svår situation. Under 2011 mötte Migrationsverket 2657 av dessa ensamkommande barn och Sverige är numera det land i Europa som tar emot flest asylsökande barn och ungdomar. En övervägande del av de barn som sökt skydd i Sverige de senaste åren kommer från Afghanistan och Somalia. Situationen i dessa länder medför att de allra flesta beviljas skydd. År 2011 fick 95 procent av de ensamkommande barn som kom från Afghanistan och Somalia uppehållstillstånd i Sverige.

Många barn kommer från länder där det är svårt att få handlingar som visar hur gammal man är, Migrationsverket måste därför göra en bedömning huruvida personen är minderårig eller vuxen.
Majoriteten av de ensamkommande barn som söker asyl i Sverige bedöms som barn också av Migrationsverket i den fortsatta prövningen av asylärendet. Som skyddsbehövande är behovet av skydd och inte ålder det centrala och helt avgörande för om en person kan beviljas uppehållstillstånd.

Vi är flera aktörer som tillsammans skall tillgodose barnens rättigheter. Att säkerställa en bra och trygg omsorg är ett kommunalt ansvar och majoriteten av de svenska kommunerna gör ett fantastiskt arbete trots att bristen på platser fortfarande är stor.

Fredrik Bengtsson, presschef Migrationsverket

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons