Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har humanismen falnat?

Under andra världskriget agerade Sverige föredömligt humanitärt. Under devisen ”Finlands Sak är Vår” räddades över 70 000 ensamkommande barn från krigets fasor.

Annons

Under andra världskriget agerade Sverige föredömligt humanitärt. Under devisen ”Finlands Sak är Vår” räddades över 70 000 ensamkommande barn från krigets fasor. Från bombningar och svält kunde vi komma till Fredens och Matens Sverige. Vi räddades till livet och vi finska krigsbarn har aldrig glömt detta!

På söndag sänds en tv-dokumentär, ”Med adresslapp om halsen”. Jag och flera andra krigsbarn medverkar i den, och skulle vilja att vi tänker på ett par saker när vi ser den.

Då engagerade sig hela samhället, från kungahuset till den enskilda människan, i den humanitära aktionen. Vi krigsbarn möttes av hela samhällets empati och välvilja. Dagens krigsbarn möts inte av samma attityd.

Nu handlar det mer om ekonomiskt och sociopolitiskt ifrågasättande av deras hjälpbehov. Som svensk, många av oss krigsbarn har blivit svenska medborgare, känner jag mig betryckt över att vi inte förbehållslöst ställer oss på de utsatta och oskyldiga barnens sida. Vi måste inte bara ha råd utan dessutom en skyldighet att vårda det humanitära arvet våra föräldrar gett oss!

Jag vill också att vi skall tänka längre! I dokumentären vill vi belysa de skadeverkningar separationen från de finska föräldrarna orsakat. Förhoppningsvis har vi bidragit till att mottagandet av dagens krigsbarn präglas av en större förståelse för, och kunskap om, barnens trauma.

Dock vill jag inte att vi skall glömma att aktionen utfördes med allra godaste syfte, och att vi de facto överlevde tack vare att landet då präglades av humanitärt tänkande.

Jag vill också att vi skall se krigsbarnen som en resurs, inte som en belastning. Både vi finska krigsbarn som blivit produktiva och samhällsnyttiga medborgare, och dagens krigsbarn som kommer att bli detsamma, om de möts med samma värme och kärlek som vi på vår tid erfor.

Armo Christer Faberstedt (Airaksinen)

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons