Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förändring i en föränderlig värld

Nu, i tider av stora omvälvningar, är det Alliansen som sitter inne med en lyckad politik. De gör allting rätt, ändå ropar halva Sverige efter gårdagen.

Annons

Hur många svenskar ska gå sjuka i världens friskaste land? Vem som helst begriper att Socialdemokraterna begravde en hund någonstans.

Citerar Rafael Czezejko, Ung Vänster i Gävleborg (21/12):

"Det är en politik [Alliansens arbetslinje] som går ut på att straffa sjuka och arbetslösa för att på det sättet tvinga dem att jobba."

Jag har också varit ung och vänster. På den tiden invaggad i en föreställning där allt var gratis. Staten skulle ta hand om oss.

På Czezejko verkar det som att arbeta är något som drabbar en människa. Inte att det är en förmån, en frihet i att känna sig behövd och delaktig.

Enligt den nya lagen är personer med svåra sjukdomar undantagna i Alliansens linje, så var finns problemet?

Den som är sjuk är sjuk. Punkt. Och den ska få sjukpenning eller sjukersättning. Hur många gånger ska Cristina Husmark Pehrsson behöva upprepa det.

Världen utanför, som vi är beroende av, är föränderlig. I de tider av global svacka, som man ofta smickrar Reinfeldt med att ha orsakat, måste vi anpassa våra arbetsinsatser om vi vill upprätthålla vår levnadsstandard.

Socialdemokraterna och vänstern drömmer sig tillbaka till Folkhemmet som fungerade utmärkt under ett par decennier. På den tiden var vi bättre än andra mycket beroende av att stora delar av världen i övrigt hade genomlidit ett världskrig.

Nu, i tider av stora omvälvningar, är det Alliansen som sitter inne med en lyckad politik. De gör allting rätt, ändå ropar halva Sverige efter gårdagen.

Staten är vi. Du och jag och grannen.

Har man inte råd med sin lägenhet kan man inte gärna begära av grannen att han ska skjuta till så det täcker månadshyran.

Om man är i den sitsen att man har tillgångar som man vill spara, är det inte speciellt schysst att be grannen försörja sig.

Om man av någon anledning inte har lust att arbeta men ändå ta del av det solidariska Sverige, är detta samma sak som att säga att jag vill att någon annan ska försörja mig. Grannen till exempel. Alltså en indirekt stöld av de medel som ska gå till sjuka.

Man kräver av andra att vara solidariska, men man kräver det inte av sig själv.

Per Ölund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons